Några filmer att se i slutet av sommaren

Jag är som bekant en stor filmnörd och tänkte att jag skulle dela med mig av några filmtips nu inför sensommaren när man kan börja sitta inne på kvällarna med gott samvete.

hereditary.jpg

SKRÄCK: Hereditary

Just nu går ju Ari Asters andra långfilm Midsommar på bio (som jag tyvärr inte tyckte var så mycket mer än okej) men jag vill slå ett slag för hans långfilmsdebut som kom ifjol, Hereditary. Det är en smart skräckfilm som i likhet med Get out av Jordan Peele inte använder sig av billiga effekter eller klassiska jump scares utan snarare undersöker läskiga men väldigt mänskliga teman så som dysfunktionella familjer, skuld och skam. Hereditary är obehaglig, läskig och otroligt regisserad. Fotot är underbart i Hereditary och även om man inte är ett fan av skräckfilm så tror jag att man skulle kunna tycka om den. Toni Collette är dessutom genialisk i rollen som den väldigt obehagliga mamman i familjen.

KOMEDI: Wine Country

Amy Poehler, som de flesta kanske känner till från serien Parks and Recreation eller som den självupptagna mamman i kultfilmen Mean Girls, har regisserat Wine Country som finns att se på Netflix. Den handlar om ett gäng väninnor som åker på semester till Napa Valley för att fira en av vännerna som fyller jämt. Amy Poehler och Maya Rudolph som spelar två av kvinnorna i det roliga gänget gör verkligen bra skådespelarinsatser i denna lättsmälta, roliga film.

SCI-FI: Arrival

Tolv enorma rymdskepp landar på jorden och den amerikanska lingvisten Dr. Louise Banks får i uppdrag att försöka inleda ett samtal med varelserna som anlänt i ett av skeppen. Frågorna hon måste få svar på är varför de har kommit till jorden och om de har fredliga avsikter eller inte. Ganska klassiska premisser, det vill säga. Till sin hjälp har Louise fysikern Ian Donnelly som också kommer att spela en stor roll för Louise.

Amy Adams gör sig så otroligt bra i huvudrollen som Louise Banks i Arrival och den tidsparadox som framträder under filmens gång är väldigt smart. Även om Arrival är en sci-fi skulle den likaväl kunna klassas som en dramafilm eftersom filmen i första hand handlar om Louises sorg efter att ha förlorat sin dotter och om det lingvistiska arbete som hon måste utföra i jakten på en framgångsrik kommunikation med varelserna. 

DRAMA: Captain Fantastic

Det finns en risk att jag har nämnt den här filmen tidigare men den är i så fall värd att nämnas igen. I Captain Fantastic spelar Viggo Mortensen en pappa som bor avlägset ute i skogen tillsammans med sina sex barn och sin fru. Filmen börjar med att familjen får reda på att barnens mamma har begått självmord och detta drabbar samtliga väldigt hårt. Viggo Mortensens karaktär blir besatt av att uppfylla sin bortgångna frus sista önskan; att familjen ska fira hennes bortgång i buddhistisk andra, trots att hennes föräldrar redan har planerat en sedvanlig kristen begravning. Tillsammans ger sig familjen ut på en roadtrip för att rädda mamman från den begravning hon aldrig önskade sig.

Captain Fantastic är en oerhört vacker film om hur svårt det kan vara att försöka uppfostra sina barn enligt sina egna värderingar fastän det kanske krockar med vad samhället förväntar sig av en. Kanske är till och med familjens leverne utanför samhället skadligt för barnen? Filmen har av flera klassats som komedi och visst är den hysteriskt rolig och satirisk men också väldigt sorglig och djup. 

KLASSIKER: Fried Green Tomatoes

När jag gick i mellanstadiet visade min lärare den här filmen för oss och jag brukar se om den lite nu och då för den är så himla fin, sorglig och rolig. Gråter massor och skrattar alltid till denna!

Fried Green Tomatoes handlar om Evelyn Couch, en olycklig och uttråkad hemmafru som en dag inleder ett samtal med en gammal kvinna vid namn Ninny Threadgood som hon av en slump träffar på ett ålderdomshem. Evelyn blir snabbt intresserad av alla berättelser som Ninny berättar om personer hon brukade känna när hon växte upp på den lilla orten Whiste Stop. Det här är en kultfilm i flera lager som främst handlar om väninnor som hjälper varandra i gott och ont. 

9626b5f6-114062-lg.jpg

DRAMA/KÄRLEK: Blue is the warmest color

Denna moderna franska klassiker måste man ju bara ha sett!

Adèle är en femton år gammal tjej som går i gymnasiet när hon en dag träffar Emma som har blått hår och som snart introducerar henne för en värld som för Adele har varit okänd tidigare. De blir snabbt förälskade och inleder en relation. En relation som det ganska snabbt blir tydligt att Adele är väldigt ensam i. Både kroppsligt och själsligt. Emma har en utbildning i konst i ryggen och en lovande karriär som konstnär framför sig och Adèle känner sig vilsen i den kulturella världen som hon inte kan något om.

Blue is the warmest color är en erotisk kärleksfilm men också en berättelse om klass, ensamhet och den första riktiga kärleken och vad som egnetligen händer när passionen har lagt sig och man inser att man kanske inte har så mycket gemensamt ändå.

30:e juli

IMG_20190730_102436_035.jpg

Hej!

Just nu går jag mest omkring och längtar efter att det ska bli fredag för då ska jag och Axel köra upp till Luleå för att gå på Musikens makt och hälsa på Axels farföräldrar ute i skärgården. Jag ska också bli tatuerad på lördagen av en tatuerare som jag har haft span på i över ett år nu och jag har fortfarande inte riktigt bestämt vad det ska bli för motiv men det ska nog bli bra.

Förra veckans värmebölja är som bortblåst (bokstavligen) här i Umeå och det kändes som om hösten plötsligt var här igår när jag cyklade till stan för att träffa Alice som är på besök i stan efter att ha varit på roadtrip genom landet och Petra som också har varit iväg mycket de senaste veckorna. Jag frös i min kortärmade tröja och Birkenstocks.

Jag minns en vår

Jag minns ett Hemavan efter säsongens slut, våren tvåtusensjutton.

På fjället och i dikena smälter snön, lämnar marken bar och blöt. Fjälltopparna i fjärran är vita nu men det är en ovanligt varm vår i fjällen. Uppfarten utanför min lägenhet liknar en myr av brun gegga som jag styr cykeln genom varje morgon när jag ska cykla till jobbet. Tystnaden efter den hektiska vintersäsongen ligger som ett vakuum över byn och de vänner som jag hade kommit så nära under säsongen har nu lämnat orten för jobb. Någon ska till Oslo någon ska till Gotland någon ska till Göteborg någon ska till Malmö. Jag är ensam kvar.

Jag cyklar omkring i byn med Unknown Mortal Orchestra i hörlurarna på repeat. Möter ingen bil, bara tystnad. Säsongens fester är över och lägenheten luktar inte längre gräs utan instängd vårluft. Jag ställer fönstren på vid gavel och öppnar dörren till altanen där jag brukar dricka morgonkaffet med mjölk i och min nya rumskompis stänger in sig i mörkret på hans rum. Han drar aldrig upp rullgardinen därinne.

Tiden går plågsamt långsamt på jobbet. Jag bygger hyllor, frontar varor och rensar kylarna i butiken på utgångna varor. Om helgerna kommer norrmännen i sina bilar från andra sidan gränsen och då fylls mitt huvud med stress och frågor som vilken är den bästa vandringsleden i hemavantrakterna egentligen eller vilket som är det starkaste snuset ni har att sälja här.  Men på veckorna går jag omkring i den tomma butiken med tusen tankar i huvudet.

Den lugna tillvaron i fjällen efter säsongens slut trodde jag skulle göra mig gott men de sista dagarna kan jag inte vänta på att få lämna byn. Läka hjärna och hjärta. Umgås med vänner och familj. Den först så befriande tystheten har blivit öronbedövande.

När jag har stämplat ut för sista gången från jobbet, packat ned säsongslivet i bruna banankartonger och kört hem till Umeå är det ett Umeå som sommaren redan greppat tag om som jag återvänder till. Gräsmattorna är gröna och björkarna likaså.


Mer om säsongslivet i Hemavan finns att läsa här.

Ett krämigt tips

2019-07-26 10.55.34 1.jpg

Sommarhuden.

Jag har plitor och acne på högra kinden sedan ett par veckor tillbaka. De vägrar försvinna men de dagar jag sminkar mig (vilket är sällan nu under sommaren) sminkar jag över dem. Jag har en ny toner som huden försöker vänja sig vid och en ny (dag)kräm som jag bara måste berätta om!

För ett tag sedan hade Kicks 20% på alla krämer och jag kunde inte stå emot utan beställde hem Daily Radiance Vitamin C från Medik8. Den landade i brevlådan några dagar senare och nu har jag hunnit använda den i fyra dagar.

Den här krämen är verkligen i det dyraste laget men min hud har fått så mycket glow sedan jag börjat använda den. Min gamla trotjänare Moisture Surge 72h från Clinique kan tyvärr inte mäta sig med den här även om den också är riktigt bra och återfuktar som den ska. Daily Radiance håller ansiktet fuktigt hela dagen och har SPF 30. Perfekt! Den är härligt dryg i konsistensen och kommer förhoppningsvis att räcka länge.

Den innehåller (som namnet antyder) C-vitamin som arbetar mot pigmentering och ger lyster, E-vitamin som är reparerande och hyalyronsyra som binder fukt.

Vilka dagkrämer använder ni i sommar? Älskar att få höra vad andra har för favoriter och tips!

Två små blötdjur

Här ser ni två små blötdjur som körde ut till Norrmjöle havsbad igår kväll (mitt bästa badställe utanför Umeå) och länge simmade runt runt runt i det förvånansvärt ljumma vattnet.

Vad ska man ens säga om värmeböljan som råder här i Västerbotten just nu? Trettio grader tre dagar i rad i Umeå. Trettiotvå grader i Lycksele tydligen. Jag kunde inte njuta mer, kunde inte försöka vara i stunden mer. Vill aldrig att solen ska försvinna.

En onsdag i juli

2019-07-24 11.49.31 1.jpg

Igår blev jag full på klubb, satt på uteservering i kortärmad tröja utan att frysa och dansade loss på dansgolvet tillsammans med nära och kära. Aperol spritz har aldrig smakat så gott som igår kväll. På dansgolvet var luften kvav och pannan blev svettig men det gjorde mig ingenting för det var en sådär löjligt perfekt utekväll ändå. Det var enkelt att hälsa på och krama om både nya och gamla vänner och jag njöt av att lyssna till mina vänners konversationer över bordet och att djupdyka i mina egna.

Idag vaknade jag upp svullen, bakfull och med nattens underliga mardrömmar i minnet. Ögonen som mötte mig i spegeln ovanför handfatet var röda. Jag hade egentligen tänkt ta bilen till Byggmax för att köpa konsoller och hyllplan till köket men det får bli en annan dag. Det är nog bäst att låta bilen stå. Men istället för att åka på Byggmax har jag äntligen ansökt om CSN och rapporterat de senaste veckorna till min a-kassa med P1 strömmandes ur högtalarna. Tack och lov för min a-kassa förresten. Jag vet inte hur jag hade klarat mig utan den detta skälvande år.

Ikväll ska jag träffa en vän, Anton. Det var längesedan sist så det ska bli fint att få återse honom. Imorgon jobbar jag och dagen efter det är jag ledig och sedan jobbar jag igen under helgen.

Sommaren alltså. Det är svårt att inte älska den när värmen hänger över stan som ett vakuum och när de lediga dagarna avlöser varandra flera dagar i rad.

Birkenstockbränna

2019-07-22 04.28.14 1.jpg
2019-07-22 04.28.14 2.jpg

jag har birkenstockbränna på fötterna och de ser ut som getingar - randiga. jag åker hem till mamma och pappa på gimonäs och hjälper emma att prova ut ögonskuggor på ögonlocken. emma har armen och tummen i svartfärgat gips och mamma har badkläder i neonrosa. vi äter lunch ute på altanen under det stora parasollet och den heta luften står alldeles stilla. inte ens en vindpust nuddar huden. pappa säger att termometern i skuggan utanför hans och mammas sovrum visar på tjugosex grader. äntligen! tänker jag.

jag jobbar och passen går förvånansvärt fort men det är ju så det brukar vara när man är ny. jag trivs men längtar hela tiden ut på gatorna nu när sommarvärmen äntligen är tillbaka i stan.

axel och jag ligger på stranden och pussas med sand mellan tårna och innanför badkläderna. jag försöker läsa kärlekens antarktis av sara stridsberg men det går långsamt. jag gillar den inte riktigt utan slumrar i solen istället medan kroppen sakta värms upp efter det svalkande badet i havet.

lever just nu på längtan efter fjällen och nästa helg. fjällen åker jag och axel till i slutet av augusti när vi äntlifen slutat jobba om varandra och nästa helg åker vi upp till luleå för att gå på musikens makt och åka ut i skärgår'n. vi önskar båda två att vi var lediga samtidigt och säger till varandra att nästa sommar säkert blir annorlunda.

jag gör om designen här (hoppas ni tycker det blev fint - det tycker jag i alla fall!) och skriver på ett projekt som min syster ger mig både uppriktig och användbar feedback på. hon är så bra hon - min lilla syster.

oj nu måste jag sluta för nu kommer snart axel hem och vi ska åka och bada. sommarlivet va!

Från en äng II

Linnea_02.1_mindre.jpg

Emilia skickade fler av de bilder som hon tog på mig för ett tag sedan.

Jag tycker allihopa blev så himla fina!

En utflykt till Bäcksjön och en rundvandring i Ersmark

2019-07-20 09.32.47 1.jpg
videotogif_2019.07.20_21.35.42.gif
2019-07-20 09.33.41 1.jpg
2019-07-20 10.00.42 1.jpg
IMG_20190720_170940_055.jpg
2019-07-20 09.38.48 1.jpg
2019-07-20 09.38.49 2.jpg
2019-07-20 09.41.15 1.jpg

I eftermiddags när jag hade slutat jobba för dagen körde jag och Axel ut till Ersmark för att möta upp hans mamma Stina. Vi tre åkte sedan ut till Bäcksjön tillsammans och tog ett dopp på den folktomma stranden. Eftermiddagssolen gassade på himlen och till och med vattnet kändes varmt.

Stina bjöd med oss hem på middag efter att vi hade fikat och torkat på stranden, så vi åkte tillbaka till Ersmark och åt middag på verandan.

Jag blir så glad av att få vandra runt i trädgårdslandet och rabatterna hemma hos Axels familj. Det är så fint alltihop.

Summertime sadness

Johanna är en av mina bästa vänner och hon är äntligen hemma i Umeå efter att ha varit på tågluff samt en avstickare till Irland. Det var längesedan jag såg henne men igår satt vi på en av stränderna kring Nydalasjön och jag sade till henne att jag lider av summertime sadness. Och det blir inte bättre av att veta att hon snart lämnar Umeå för studier i Göteborg. 

Summertime sadness.

Varje dag, förutom när jag ska jobba, vaknar jag två timmar efter jag har tänkt att jag ska stiga upp. När jag yrvaket sätter mig upp i sängen blir jag lika snopen varje dag över att jag måste ha stängt av alarmen i telefonen i sömnen. Jag ligger kvar i sängen länge eller reser mig, går upp och lägger mig i soffan istället med täcket som jag bär med mig från sovrummet över kroppen. Utanför den öppna balkongdörren pågår sommaren men jag förmår mig inte att gå ut. Tänker panikslaget att det snart är augusti, snart höst, snart mörkt igen men stannar inne ändå. Tänker också att jag måste ansöka om CSN men skjuter upp det ytterligare en dag. Tänker varje kväll att jag borde tvinga mig själv ut i kvällssolen men fastnar i soffan framför Modern Family på Netflix med huvudet lutat mot Axels mjuka axel. 

Stannar där.

Böckerna ligger olästa på nattduksbordet. Dammråttorna i badrummet letar sig mot hörnen. Diskbänken som min pappa har lärt mig att alltid torka lämnas med små pölar av vatten och matrester om kvällarna. Badkläderna ligger orörda i trådbacken i garderoben och på torkställningen i vardagsrummet hänger tvätt från i förrgår eller kanske till och med dagen innan det.

Det bara blir så.