Dagbok från Hemavan

2019-08-30 05.38.59 2.jpg
2019-08-30 05.43.25 1.jpg
2019-08-30 07.00.49 1.jpg
2019-08-30 07.00.48 1.jpg
2019-08-30 07.00.50 1.jpg
2019-08-30 07.00.47 1.jpg
2019-08-30 07.03.59 1.jpg
2019-08-30 06.59.40 1.jpg

Axel och jag vaknar upp i den lilla gäststugan, stiger upp och går ut. Dimman ligger tät över fjälltopparna i horisonten. Solen kikar fram genom molnen. Skotrarna står gömda bland snåren likt tigrar som gömmer sig i djungeln. Luften är frisk. Den är alltid frisk här.

Vi ger oss ut på jakt efter kantareller. Skogens guld. Det är tidigt på säsongen men vi lyckas täcka botten av den stora korgen vi har med oss. De flesta är små och ynkliga men några stoltserar en bit över marken. 

Pappa snickrar. Vi hjälper till. Ljudet av slägga som möter trä ekar över fjället. Det kommer att bli fint, säger Axel och jag instämmer. Den nya bastun kommer bli ett uppskattat tillskott, även fast jag fortfarande sörjer den förra som brann ned förra hösten. En svart dag i den mänskliga historien, skämtar pappa när vi pratar om branden.

På kvällskvisten lämnar vi verktygen i det halvfärdiga bygget, går in och börjar laga middag. Rensar svampen, skär upp potatis i klyftor. Pappa gör gin & tonic till mig och Axel, tar själv en öl och går ut och sätter sig på verandan. Grillen är redan tänd.


Och nu sitter jag här, i vardagsrummet med dörren ut till altanen på vid gavel. Med utsikt över fjällen, skidbackarna och den ljusblå himlen. Här mår jag alltid som bäst.

Tankar om Umeå

2019-08-29 02.14.18 1.jpg

(Bild fotograferad av Emilia)

Jag tar farväl av Johanna, Joen och Hampus. Mina kära vänner som lämnar stan nu igen, för studier och jobb. Johanna ska till Göteborg, Joen tillbaka till Uppsala och Hampus tillbaka till Stockholm.

På eftermiddagen, samma dag som Johanna ska åka ned med nattåget, cyklar jag hem till henne. I väskan har jag böcker som är hennes men som jag har fått låna över sommaren. Vi sitter i hennes tonårsrum på översta våningen i hennes föräldrars hus. Precis som vi brukade göra i gymnasiet fast nu är vi unga vuxna. Jag känner mig lika vilsen än.

Det är lustigt att vara en av få kvar, här i min stad. Jag som på ett högljutt Shoreline-vis brukade prata om att lämna Umeå så fort som möjligt när jag var yngre är kvar här än medan glappet mellan studenten och nuet växer sig större för varje år.

Ibland spirar rastlösheten i mig upp. När jag cyklar samma vägar som jag alltid cyklat och handlar på samma Ica som jag alltid handlat. Men så tänker jag på närheten till fjällen. Tänker på Hemavan, stugan i Tängvattnet. Tänker också på min familj; min pappa, mamma och syster. Det är skönt att ha dem nära. Och så vännerna som finns här än såklart, de nya och gamla. Och då känns det ändå bra här.

Vad det blir av mig sen - det får vi se.

Hejdå, lägenheten på Pilgatan

2019-08-28 09.08.08 1.jpg

vi städar ur lägenheten tillsammans
jag och axel
ett år och en dag efter vi träffades första gången
i den här lägenheten var det
den lite slitna enrummaren på ungefär femtiosex kvadrat med kök, högt i tak och synliga takbjälkar
jag kommer att sakna den

jag minns så tydligt vad som har hänt här
nu när det är dags att säga farväl
här kysstes jag och axel för första gången
här har vi bråkat
här har vi firat en födelsedag
druckit öl runt soffbordet tillsammans med våra vänner
och legat i sängen långt in på dagen när vi varit lediga
städat med för långa mellanrum mellan gångerna ibland

nu dammsuger jag upp gömda spindelnät mellan takbjälkarna
diskar ur lådorna i kylskåpet
jag vill göra det fint för snart bor våra vänner här
snart är det dom som kommer att kyssas, bråka, dricka öl, och umgås med vänner här
kanske ligga i sängen långt in på dagen när de är lediga
jag undrar om de kommer att städa oftare än vad vi gjorde

Flytten

2019-08-27 03.25.37 2.jpg
2019-08-27 03.25.37 1.jpg
2019-08-27 11.55.50 2.jpg
2019-08-27 11.55.49 1.jpg

Helgen som var.

Fulla flyttkartonger farandes tvärs över stan i min mammas lilla röda bil.

På lördagen packade vi mödosamt ned Axels lägenhet i lådor och påsar. Gamla bläckpennor och räkningar rensades ut tillsammans med bortglömda kläder som legat längst inne i garderoberna. På söndagen packades det sista ned i flyttkartonger vi fått låna. Sedan körde vi alla kartonger från Pilgatan till mig på Haga, packade upp dem en efter en tills det inte fanns några kvar förutom en. En riktigt tung en, full av Axels böcker; mest kurslitteratur om internationella relationer och nationalekonomi. Böckerna får snällt vänta tills en ny bokhylla har kommit på plats i min, förlåt, vår lägenhet. Klockan två på natten mot måndag stupade vi i säng.

Och nu är vi sambos. 

Kläder jag gillar

IMG_20190821_120307.jpg

Förr ett tag sedan bad någon mig att skriva lite mer om kläder. Så här kommer en bild på den kombination av kläder jag gillar mest just nu.

Linnebyxor från Carin Wester / Åhléns som egentligen är lite för långa för mina korta ben så jag viker upp dem och nålar fast med säkerhetsnålar i väntan på att sy upp dem. Och så den svarta tröjan med vida ärmar från Weekday som är min absoluta favorit just nu. Birkenstocks på fötterna. Den vanliga svarta modellen. Finns inga skönare skor när vädret tillåter.

Jag gillar kläder som är enfärgade. Förr brukade jag jämt gå klädd i helsvart men de senaste åren har en del kläder i andra färger (till och med några plagg med mönster) fått komma hem till mig. Jag gillar vida byxor med hög midja, jeans med hög midja och vida tröjor och blusar. Gärna med trumpet eller ballongärm. T-shirts och linnen med slapp passform tycker jag också om.

Usel på att läsa

2019-08-23 04.53.45 1.jpg

Jag ögnar igenom listan över den litteratur vi kursdeltagare ska läsa under terminen med skräckblandad förtjusning. Det är många titlar och författare jag aldrig har hört talats om som är uppskrivna på listan, bara ett fåtal titlar känner jag igen sedan tidigare. “Frankenstein (eller den moderne Prometeus)” är den ena.

Den första boken på listan är skriven av Sara Ehnholm Hielm och heter “Och hjärtat, det var mitt”. Jag räknar sidorna och inser att jag måste läsa 50 sidor om dagen för att hinna läsa den i tid. Stress.

Jag har alltid varit usel på att läsa, åtminstone på beställning. Annars läser jag gärna och så ofta jag orkar. Under gymnasietiden var jag dock särskilt hopplös på att läsa. Jag lånade böcker med jämna mellanrum men lämnade tillbaka dem olästa. Böckerna vi skulle läsa i anslutning till de olika kurserna i svenska och engelska struntade jag i. Jag gav upp halvvägs genom “Anna Karenina”, öppnade inte ens “The Hobbit”. Den enda boken jag kan minnas att jag faktiskt läste var “Den gamle och havet”.

Men “Och hjärtat, det var mitt” visar sig vara en bladvändare. Kanske mest för att det är just den typen av bok jag behöver läsa just nu, såhär i starten av skrivarkursen. Det är svårt att värja sig från Saras essäer som en person med en ambition att skriva. Citaten om skrivandet som Sara använder sig av konsekvent i sin egen bok, författade av både kända och okända författare, är starka och tilltalar mig på alla möjliga sätt. Formatet däremot, essäformatet, är ett format som jag knappt har läst tidigare och därför går det långsamt. Inte ens nära de där 50 sidorna om dagen som jag så noga hade räknat ut. Men jag läser så gott och snabbt jag kan, väl medveten om att en rutin för läsning krävs för att skriva.

Och inspirerad av Sara Ehnholm Hielms ord om skrivandet - det är det rentav omöjligt att inte bli.

I jakt på skor och kappa

Jag gick på stan igår för att leta efter ett par boots och en kappa. En vända på Systemet och till biblioteket hann jag också med. Jag hade tagit på mig skor med liten klack för ovanlighetens skull och efter bara någon timme började den vänstra hälen värka. Den gamla hälsporre-hälen. Men det var inte det jag skulle berätta om nu utan jag skulle berätta om vad jag provade.

2019-08-23 03.35.16 1.jpg
2019-08-23 03.35.17 1.jpg

Titta så fina kappor! Båda är från Carin Wester / Åhléns (sedan Åhléns köpte upp märket Carin Wester har hennes kläder gått ned märkbart i pris) och den rutiga var till och med på halva reapriset. Tyvärr så gillade jag inte kragen på den så den fick stanna kvar på Åhléns. Kappan i beige var en riktig dröm men en kan inte ha hur många kappor som helst…

2019-08-23 03.35.17 2.jpg
2019-08-23 03.35.15 1.jpg

Och eftersom jag föll för den svarta kappan i samma modell så fick det bli den istället. Den fanns tyvärr inte inne i min storlek så jag fick beställa den. Nu väntar jag spänt på att den (och kyligare väder) ska anlända. Den dovt gula stickade tröjan (också Carin Wester) till höger tyckte jag supermycket om. Om pengarna hade räckt hade jag köpt med mig den men den kanske hamnar på önskelistan inför jul istället?

Det här med att hitta ett par boots var för övrigt en omöjligt uppgift och det hela slutade med att jag kom hem med ett par sneakers från Buffalo som var på rea. Minns att jag som trettonårig med kajal runt ögonen och tuperat hår önskade mig ett platåskor från Buffalo som mamma tyckte var groteska. Men nu har jag i alla fall ett par ordentliga sneakers från märket och är rustad för hösten. Alltid något!

Sommaren som varit

Den här sommaren har varit så mycket och lite på samma gång. Svår men fin. Tänkte att jag skulle försöka sammanfatta den här. För att minnas.

2019-08-03 09.06.15 1.jpg

> Morgondopp, kvällsdopp, eftermiddagsdopp och mitt-på-dagen-dopp. Alla dopp är bra dopp.

> Två festivaler; Midnight Light Festival i Vilhelmina och Musikens makt i Luleå.

> Spänd förväntan i kroppen inför att återvända till studier.

> Den jobbrelaterade ångesten. Den ständiga inför sommarjobbet och den vagt veliga inför jobbet jag äntligen har bestämt mig för att återgå till på timmar i höst.

> Skrivandet och de tvivel som alltid kommer med det.

IMG_20190725_211638.jpg

> Sorgen över hur året 2019 hittills har utspelat sig; sjukskrivningen, utmattningen efter min stora återresa till Kina. Sökandet efter mina okända rötter som ledde till ett kärt återseende men trött kropp. Jag läker än, sakta men säkert.

> Alice och Gustav och att ta vara på dem under de korta stunder de har varit hemma i Umeå. Nu har de flyttat till Göteborg och tagit lille Abbe med sig. Jag hör hans tassar mot parkettgolvet i deras nya lägenhet när jag sluter ögonen. Längtar efter dem alla tre. Och så Johanna förstås, som även hon flyttar till Göteborg snart och som har varit hemma i Umeå en del.

> Lugna kvällar hemma i soffan framför den ena realityserien mer meningslös än den andra.

> Middagar på balkongen med Axel under det stora chiliträdet jag fick i present av Philippe och med doften av all basilika som vi har odlat i näsan.

> Uppskjutna och inställda träffar med vänner. Men om jag ska erkänna har det nog gjort mig gott. Jag har behövt tid ensam i sommar. Både frivillig och ofrivillig.

> Spontana roadtrips till havet de dagar jag var ledig, med Axel i passagerarsätet bredvid mig.

> Stressen över pengar. Pengar som aldrig kommer in och pengar som aldrig blir (citat härifrån).

IMG_20190806_115756.jpg

> Böckerna jag tyckte extra mycket om; Jaga vatten av Ellen Strömberg, Hålla andan av Flora Wiström, Mot monsunens hjärta av Kristian Gidlund, de första två kapitlen av Jag for ner till bror av Karin Smirnoff.

> Växterna som tog över här hemma i lägenheten sedan nästan alla Axels växter fick flytta in i juni.

> Dagarna jag fick i Stockholm tillsammans med Hampus. Gröna Lund, Fotografiska, ölen på balkongen och middagarna i lägenheten.

> Kaffet under parasollet på altanen hemma hos mina föräldrar.

> De korta konversationerna med min syster. Vi har aldrig SMS:at lika mycket som den här sommaren tror jag. Jag är så glad att jag har henne, att hon finns.

IMG_20190805_103455.jpg

Och till slut, den här platsen. Den jag flyttade till från min gamla adress i mitten av maj och som jag har lyckats hålla vid liv, kanske bättre än på länge, trots att internetnärvaron alltid går neråt under somrarna. Jag har skrivit, skrivit, skrivit och skrivit. Läst alla kommentarer som trillat in med värme.

>> Hur har sommaren varit för er?