17 maj


Affären i byn, den jag jobbar på, är full av glada norrmän. De packar kundvagnarna fulla av det norrmän brukar; bacon, läsk, kött, godis och tobak. Det är billigare här än i Norge, därför bunkrar de upp när de är här. Det är sådant man lär sig av att jobba säsong i Hemavan. Det och norska ord. “Gulrötter” betyder morötter. Helt ologiskt. En kund frågade mig efter gulrötter en gång och inte förrän han fick ur sig “carrots” förstod jag vad han menade. Häromdagen frågade en norsk kvinna, med den grötigaste dialekt jag har hört, efter “flöte”. Jag förstod ingenting men till slut lyckades vi prata oss till det; grädde. Mitt norska vokabulär är under all kritik.

Jag går genom affären, som vi just nu håller på att bygga om, och jag hittar varken olivolja eller tahini, som jag är på jakt efter. Jag går ett två tre varv genom butiken men lämnar den endast med olivoljan. Och honungsmelon, galiamelon, glass och dyr juice från Brämhults. Tahini tror jag inte att vi köper in.

När jag cyklar hemåt går det långsamt. Tvåans växel, motvind och lätt lutning på cykelvägen. Fåglarna kvittrar och trots att jag spelar Drake på hög volym i mina hörlurar tränger sig fågelsången genom dem och når mina hörselgångar som mjuka små bomullsmoln. Fint va?