27 maj

En dag övergår till en annan och vi dricker te vid köksbordet. Mina knän värker för jag har suttit med benen uppdragna under mig i timmar och efter fyra koppar te påminner min kropp mig om att jag behöver kissa. Jag spelar Heartbeats på Spotify och du sippar försiktigt på teet. Samtidigt pratar vi om sådant jag lyssnar på i poddar men som sällan intresserar någon annan än mig; om hjärnans uppbyggnad, hormoner, biologiska beteendemönster, jakt- och samlarkulturer och oförklarliga mänskliga fenomen. För dig berättar jag också om mina underliga sömnrutiner och du säger "Sign of depression" och jag skrattar till men vet att du har rätt. Jag tänker att det finns många att sakna, många att tänka på när man lämnar. Du är en av dem. Så när du ska åka hem till dig säger jag det, att jag kommer att sakna dig. Och när du säger att du kommer att sakna mig också häpnar jag. Somliga vet man alltid vart man har, du har aldrig varit en av dem.