12 juni

Måndag. Jag ligger i sängen tillsammans med min förkylning och lyssnar på Holocene. Med knappt en dags förvarning fick jag i fredags veta att jag skulle jobba hela helgen, två pass som jag tog mig igenom med nöd och näppe. Jag har rethosta från helvetet nämligen. Så idag njuter jag av att vara ledig. Himlen är täckt av moln och på förskolan som ligger alldeles nedanför min lägenhet går barnen klädda i färgglada regnkläder. Det gör att jag ligger kvar i sängen med gott samvete.

Imorse vaknade jag till barnskrik som letade sig in genom mitt öppna fönster. Jag vet ännu inte om det är en välsignelse eller förbannelse att bo granne med en förskola. Det är fint att sitta vid frukostbordet och höra barnskratt om morgonen. Men det är jobbigt när barnen skriker och att alltid behöva vara anständigt påklädd i rädsla för att någon ska spana upp en våning. Tacka vet jag att jag inte bor längst ned.

Min lägenhet känns som min nu. Jag har täckt kylskåpet med bilder, köpt gardiner som stänger ute det mesta av sommarljuset om natten, hängt upp en ljusslinga och två posters som jag spanat på länge men inte tidigare haft plats för. Skåpen är nu delvis fyllda av mitt porslin och mina muggar. Det känns bra. Det är litet och jag skämtar redan om hur jag kan sitta vid köksbordet och nå exakt allt jag behöver därifrån. Men det är alldeles tillräckligt med utrymme för mig just nu och två och en halv månad framåt.