Håkan

4.jpg

Väldigt fint var det att få se Håkan igen. Ta revansch tillsammans med Alice för den där håkankonserten vi såg för två eller tre år sedan men på helt olika ställen i publiken trots att planen var att vi skulle stå med varandra. Hur som helst, bäst för denna gång var nog 13 (mitt anthem som poppig 14-åring), Klubbland eller Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Den sistnämnda kallade till och med fram en liten tår. Och förresten! Att Silvana Imam och Erik Lundin var med var en trevlig överraskning såklart. Och alla gulliga, sorgliga, roliga mellansnack. Håkan kan!

Mot slutet av konserten fick vi syn på en liten bebis, inte mer än ett år gammal, sovandes och med hörselkåpor för öronen. Bebisen låg i sin dansande pappas famn, som ömsom dansade och sjöng, ömsom pussade på bebisens mamma. Man kan ju bli tårögd för mindre.