Söndag och jag skriver inköpslista för första gången på flera veckor


Just nu är varje natt densamma. Jag jagar sömnen, som aldrig infinner sig utan istället kommer som en käftsmäll när jag, efter timmar av försök att somna in, har accepterat att jag inte kan somna och istället börjat läsa en bok, titta på en film eller lyssna på en podcast. Så jag vaknar förvirrad varje förmiddag, med ljud strömmandes ur mina högtalare eller med datorn uppslagen i sängen eller på golvet. Jag avskyr att vakna så och jag avskyr att vakna på förmiddagen. Jag vill vakna mellan sju och nio när jag inte jobbar. Då fungerar jag som bäst. Att somna efter fyra och gå upp vid tolv är bland det värsta jag vet.

Någonting annat som är på tok just nu är mina icke-existerande rutiner kring mat. Den sista månaden i Hemavan försvann min aptit helt. Och jag slutade att äta på fasta tider, som jag vanligtvis behöver. Min matlust och lust inför att laga mat försvann helt, vilket ledde till att jag bara åt det jag kunde få i mig; chips, popcorn, bär, kvarg, billys-pizza, och en och en annan banan.

Ibland är jag rädd att den uteblivna sömnen och aptiten skulle vara symptom på depression. Att det är dags för mig att gå in i en nedstämd period igen. Jag brukar känna på mig när det händer men att min aptit försvunnit på det här sättet har aldrig hänt mig tidigare.

Men mycket beror nog på att livet inte riktigt känns på riktigt just nu när jag inte jobbar och inte har kunnat träna för att jag har varit sjuk sedan jag kom hem från Hemavan. På tal om att jag är sjuk just nu, häromkvällen var jag och Hampus ute och gick kring Nydalasjön tillsammans. Jag ursäktade mig mellan hostningarna; för att jag alltid råkar vara sjuk när vi ska umgås. Och då sade Hampus "Linnea, det känns som om du alltid blir sjuk när det är mycket stress i ditt liv, när du flyttar, reser eller när någonting stort händer". Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Som sagt, tillvaron känns overklig utan träning och jobb att bygga den kring. Jag är en sån där person som inte klarar mig utan rutiner så därför fallerar min värld litegrann just nu när jag har varit ledig så länge. Att säga att jag längtar efter att börja jobba vore en överdrift men jag längtar verkligen efter att få upp och ned på tillvaron, och att jobba underlättar. Samtidigt som jag självklart är lyckligt lottad som har fått vara ledig så länge. Jag har njutit varenda sekund och varit tacksam över att ha fått lämna fjällen för att komma hem till umeåsommar.

Annars äter jag de väldigt goda resterna från min systers studentmottagning för fjärde dagen i rad, försöker återfinna min lust att laga mat genom att köpa en vegetarisk tidning som råkar ha asiatiskt tema på sitt senaste nummer. Och så är jag äntligen på väg mot att bli frisk. Har dessutom äntligen lyckats se det första avsnittet på säsong fem av House of Cards men det fångade mig förvånansvärt nog inte över huvud taget.

I skrivande stund har jag just lyckats avsluta min första inköpslista på flera veckor. Jag har alltid älskat att skriva listor och att gå igenom kylskåpet för att se vad jag behöver, och att planera middagar och matlådor för dagar framöver tycker jag är lite roligt. Så kanske är lusten på väg tillbaka nu, i och med mitt listskrivande. Jag hoppas det.