29 augusti

Jag cyklar hem längs älven samtidigt som det mörknar omkring mig. Luften luktar blöt asfalt och jag kan känna hur det stänker från min cykels bakhjul, upp på min rygg och över min ryggsäck. I hörlurarna har jag ett gammalt avsnitt av min favoritpodcast och trots att jag har hört avsnittet tidigare suger jag i mig varenda ord. I mitt huvud finns ingenting förutom samma grå, tunga melankoli som plågat mig de senaste veckorna. Och så Chris Ryans välbekanta stämma förstås.

Jag stiger innanför dörren hos mina föräldrar, hänger upp jackan på en galge och sparkar av mig skorna. Sätter mig vid datorn och tittar på bilder från min och Jonathans resa till Hemavan. När jag för handen mot munnen för att bita på en nagel luktar mina fingrar fortfarande starkt av hans parfym. Hans doft.