Nio dagar in i september

Nio dagar in i september går jag med The Nationals senaste album i hörlurarna på väg hem från bussen, läser om filmen Given på Anna Malmbergs blogg, om sponsrade inlägg och marknadsföring på sociala medier på Underbara Claras blogg och tänker allt oftare på att jag måste sluta bota min ångest med konsumtion. Jag handlar alldeles för ofta smink och kläder för den tillfälliga, socialt inlärda känslan av tillfredsställelse som infinner sig när en just har "unnat sig" något fint. Det är varken bra för planeten eller för mitt bankkonto.

Gula löv faller från trädet utanför Jonathans hyreshus och på måndag börjar jag på mitt nya jobb. Det är både nervöst och roligt. Jag har länge velat ha en fast tjänst någonstans och jag har sökt alla möjliga jobb på flera olika arbetsplatser utan någon större framgång. Men nu sitter jag här med "ett heltidsvikariat tills i slutet av januari men med stora chanser till förlängning" och våndas lite inför måndagen. Det här är tredje gången jag börjar på ett nytt jobb sedan förra hösten och trots att jag borde vara van vid det här laget tänker jag att det alltid känns nervöst innan en ska börja på ett helt nytt jobb, med nya kollegor, nya uppgifter och en ny chef. Detta jobb är dessutom i princip helt främmande för mig.

Sedan, klockan 06:30 på torsdag flyger jag och Jonathan först till Stockholm, sedan Köpenhamn och slutligen Prag. Det känns absurt att vi åker redan på torsdag, sedan vi bokade resan i juli har tiden flugit förbi. Resan kommer olämpligt med tanke på starten på mitt nya jobb men jag lade korten på bordet om resan redan under intervjun och min blivande chef tyckte inte att det var några problem.

Det ska bli fint att komma bort lite. Helst av allt skulle jag vilja resa långt härifrån, till Kina eller Sydkorea eller Indien. Men en sådan resa får komma senare. Nu nöjer jag mig fint med att utforska Prag och detta tillsammans med Jonathan. Jag tror att det kommer bli hur bra som helst!