Min hud mår bra i Rom

Mina knogar är torra och huden under mina näsborrar faller i flagor när jag försiktigt smetar in återfuktande kräm för att rädda den. Jag älskar vintern men jag hatar vad luften gör med min hud. Min rygg är finnig, på ena axeln råkar jag klia på en finne som börjar blöda och huden kring naglarna på mina tår är vit och fnasig. Jag, som alltid har haft oljig hud med acne, ärr, pigmentering och torra fläckar, försöker lista ut vilka krämer och rengöringar och masker som vore bäst för mitt ansikte nu när luften är så kall och torr och bokstavligen tar död på min hud. Det senaste året har jag lagt tusentals kronor på smink för min hudtyp medan jag stirrat mig blind på hype:n kring hudvård och aldrig riktigt tagit tag i min hudvårdsrutin. Förrän nu.

I Rom vandrar jag två mil om dagen tillsammans med mina föräldrar. Vi äter mjölig mat och dricker röda viner samtidigt som solen lyser på oss om dagarna. Den fuktiga luften gör underverk för min hud; mina porer krymper och finnen på min kind som envist bitit sig fast de senaste dagarna försvinner. Min nya dagkräm gör underverk för mitt ansikte. Den skär sig inte med mig primer som hemma i Sverige. Den håller mig matt men återfuktad hela dagen. Det varken stramar eller känns uttorkat någonstans.

När vi står vid Colosseum i solnedgången lyser jag. Jag ser på min spegelbild i ett fönster och min hud, som jag alltid har skämts så otroligt mycket för, ser ut att vara full av lyster och mina porer syns knappt.

I Rom mår min hud bra. I Rom mår jag bra.