Snart är det mars


Vi går och lägger oss tillsammans. Vi vaknar tillsammans. Vissa veckor rusar jag ut genom dörren innan du har stigit upp, utan att ha ätit frukost för det är så mitt liv blivit; frukostlöst. Men varje morgon ber du om en puss innan jag går och jag undrar hur länge du kommer att be om en puss innan jag går. Ibland ofta vill jag frysa tiden där vi är just nu.

När jag kommer hem möter du mig inte i dörren längre, men du kramar mig alltid och sedan berättar jag för dig om hur min dag har varit. Långa historier om vad som har hänt på mitt jobb och vilka tankar som snurrar i huvudet på mig och du lyssnar alltid, även fast jag inser att det måste vara riktigt tråkigt för dig att höra om mitt jobb dag efter dag efter dag.

Du tittar inte på mig med samma ögon när jag klär av mig om kvällarna men du håller alltid om mig när det är dags att sova. Ibland diskuterar vi med upprörda röster men det kan vi göra för nu vet vi vart vi har varandra. Jag skämtar lite för ofta på din bekostnad inför våra vänner men du brukar säga åt mig när jag går över gränsen. Du berättar om skolan när jag ber dig och du visar ofta upp vad du har gjort. Ibland glömmer jag bort vad du har sagt; om vilka projekt, texter eller presentationer du arbetar med och då skäms jag, för du är en i princip felfri mästare på att minnas det jag berättar för dig.

Jag tycker om dig och där vi är just nu så mycket. Och snart är det mars och då är det ett år sedan vi träffades.