27 februari

När jag går från Östermalm till mitt jobb tänker jag på Johanna. Som lämnade Umeå för att flytta till Barcelona och som jag pratar med alldeles för men ständigt tänker på. Snart flyttar hon vidare till Chile. När jag korsar Pilgatan tänker jag "Det här är Johannas gata" samtidigt som jag för ett ögonblick drabbas av flashbacks; fragment av hur vi brukade cykla där under gymnasietiden. Ibland fikade vi hemma hos Johanna, hon brukade duka upp mängder av fika och bjuda oss på skorpor med mandelsmör. Ibland drack vi vin uppe i hennes rum samtidigt som vi sminkade oss för att gå ut tillsammans. Det saknar jag ofta.

Senast vi sågs pratade Johanna om att plugga utomlands. Jag önskar att jag hade samma mod och rastlöshet i kroppen, att jag också drömde stort och långt. Men jag är inte lika rastlös här som hon var innan hon åkte. Jag trivs för det mesta. Men ibland när jag promenerar längs Rådhusesplanaden mot Järnvägstorget dagdrömmer jag om att leva någon annanstans. Att vidga vyerna. En kollega till mig och jag pratade om det här för ett par månader sedan. Hur hen längtat härifrån, flyttat utomlands och sedan återvänt; stortrivts och stannat utan planer på att flytta igen. Jag undrar ifall det skulle kunna bli så för mig också eller om jag hade blivit en lyckligare människa som utlandssvensk. För ingen annan stad i eller del av Sverige lockar mig just nu, så bortom Sverige tror jag nog att jag hade sökt mig jag också.

I sommar reser Alice till Italien. Jag önskar att jag kunde följa med men jag gör mitt bästa för att spara pengar till en egen resa. Ifjol reste Henke till Asien; Kina, Nepal, Thailand. En sådan resa vill jag också göra, även fast de städer och länder jag vill besöka skiljer sig en aning från hans. Men det är Asien som tilltalar mig mest. När vi sitter mittemot varandra på Bibliotekscaféet och dricker kaffe avundas jag hans tillvaro i Thailand, som han för det mesta pratar varmt om.

Jag tänker ofta på Annika Norlins låt "Isarna". Och på när hon sjunger om hur en timme tar en vecka här. För det är exakt så känns det emellanåt.