Det är mars nu

Det är mars och jag har köpt två par solglasögon från Weekday; tunna bågar, mörkt glas. Jag insåg igår att inte borde ha köpt det ena paret. De var fina men jag borde hålla hårdare i mina pengar. Men efter att ha blickat ned på kvittot förstod jag att en inte får lämna tillbaka accessoarer. Fan.

Det är mars och när jag går till jobbet 05:10 på morgonen är det minst 20 minusgrader i luften. Luften gör ont att andas och ansiktet stramar. Men jag och en jag jobbar med pratade förra veckan om hur de temperaturer som råder här i Umeå just nu egentligen är exakt som när vi var små. Det var ju så här det brukade vara då; mycket snö, iskallt i väntan på bussen. Det är ju så här det ska vara.

Det är mars och jag lyssnar på Vaken i P3 och P4 när jag stiger upp 04:40. Jag hoppas att Pablo Paez ska leda programmet någon gång när jag lyssnar. Han är bra. Jag gillar honom. För snart två år sedan satt vi mittemot varandra i hans lägenhet på Södermalm och pratade om adoption. Jag gillar hur han tänker. Jag borde höra av mig till honom. Jag tror jag gör det nu på en gång.

Det är mars och även fast jag älskar vinter längtar jag efter sommar. Det är tröttsamt att ständigt frysa och att huden kliar jämt för att den är torr. Jag vill bada, sola, dricka rosévin på min balkong, som jag längtar efter att få göra fin. Jag vill cykla till Klabböle, bada i Kont och sitta på altanen i Hemavan. Jag och Jonathan har köpt biljetter till Post Malones spelning i Stockholm i augusti. Det längtar jag efter också.

Det är mars och jag undrar om jag i år kommer att drabbas av den årliga vår-melankoli som vanligtvis brukar träffa mig i slutet av april. Jag hatar våren. Det känns som om jag har skrivit det hundra gånger tidigare och som att jag alltid tjatar om det men jag står verkligen inte ut med våren. Det är min värsta tid på året; särskilt när det droppar från taken och gräset fortfarande är brunt och marken fläckvis täcks av smutsig snö. Den senare delen av våren är okej; när grönskan slår ut och asfalten har torkat. Men det är ändå den tid på året jag tycker minst om.