8 mars

Tänker ofta på att det kanske är så att vi lever i den starkaste feministiska våg västvärlden har sett sedan kvinnor fick rösträtt eller under hippie-vågen under 1970-talen. Tänker ofta på att det är så stor skillnad på den feministiska rörelse som jag upptäckte i högstadiet och den jag upplever nu. Det må vara en delvis populistisk och splittrad våg som kapitalistiska rörelser tjänar multum på men som jag älskar att det känns som om den i mångt och mycket rör sig framåt; sköljer in över oss.

Tänker oftare på att det finns så många stora utmaningar kvar för kvinnor världen över. Jag må vara en person som rasifieras, en minoritet som asiatisk kvinna i Sverige. Men att jag besitter ett enormt privilegium i jämförelse med mina medsystrar världen över blir sällan så tydligt som idag när jag lyssnade på Erika, som cyklat världen runt för kvinnors och flickors rättigheter och lyckats samla in över sjuhundratusen kronor. Vilken hjältinna! Eller som hon sa; "Det är inte jag som är hjältinnan, det är alla kvinnor och flickor som lever under förtryck i de länder jag har besökt men som ändå vågar vara modiga".

Vi har kommit så otroligt långt men har samtidigt så långt kvar att gå. Men idag försöker jag verkligen att glädjas för min och alla andra fria kvinnors skull. Och jag tänker på alla kvinnor innan oss som har gjort vår frihet möjlig. Nu är det vår tur att föra kampen vidare, för alla kvinnors frihet.