16 april


Det är måndag och klockan är 04:40 när min väckarklocka drar mig ur en mardröm jag inte längre minns. Jag vaknar långsamt och sömnigt utför jag sedan mina morgonrutiner; jag tvättar ansiktet, sminkar mig väldigt lätt, klär på mig, kissar, dricker två glas vatten och borstar tänderna. När jag går ut i trapphuset slås jag av hur ljust det är. Det är sex veckor sedan jag senast började jobba 05:30 och jag minns att jag då tänkte att "Nästa gång jag börjar så här tidigt kommer det nog att vara vår" och när jag stiger ut genom porten hör jag fågelkvitter och trots att det enligt min telefon bara är två grader så är det åtminstone plusgrader.

Det är sällan jag kan gå i lugn takt till jobbet men den här morgonen är jag ute i god tid och jag rentav njuter av att väcka kroppen till liv med en liten morgonpromenad. Jag lyssnar på P1 och de sänder en repris av ett samtal om Svenska Akademien. Jag lyssnar uppmärksamt. När jag kommer in till jobbet övergår P1 till att sända en kort repris av "Ring P1" och som alltid är det o-e-r-h-ö-r-t frustrerande att lyssna på. Jag ska precis byta kanal när det tack och lov tar slut.

Jag sitter på min stol och tänker på att det under min läpp denna morgon inte finns någon snus och att ingen snus har funnits där sedan tio dagar tillbaka. De första dagarna var vidriga och den konstanta huvudvärken frustrerande men nu på den tionde dagen är den som bortblåst. Men mina tankar snurrar mer eller mindre jämt kring snus och på morgonkvisten är det som värst. Jag är dock fast besluten om att bli fri från nikotin och giftig tobak och jag är stolt över att ha kunnat sluta med snuset så tvär även om jag hittills har placerat en cigg mellan läpparna fler än en gång under dessa tio dagar... Jag undrar om det någon dag kommer att sluta kännas tomt under läppen.

Jag älskar att börja tidigt och att sitta på jobbet ensam ett par timmar innan mina kollegor börjar sin arbetsdag i tur och ordning efter klockan sju. För det mesta är det fridfullt och trivsamt på morgonen. Jag städar lite, plockar undan, dricker kaffe och dagar som den här skriver jag en mycket kort men nödvändig inköpslista. Det är nio dagar till lön och jag har mindre än 600 kronor på kontot och ett väldigt glest kylskåp hemma, ett behov av nya skor och snart slut på nattkräm. Jag ska dessutom till Göteborg över helgen och behöver fickpengar. Det kommer med andra ord att bli ytterligare en månad när jag tvingas ta pengar från de respengar jag lägger undan för att kunna klara månaden. Jag kanske måste acceptera att jag i dagsläget inte kan spara både 2000 kr varje månad i fonder och 4000 kronor i respengar. Det går bara inte.

Efter jobbet ska jag träffa min psykolog. En fantastisk kvinna som inspirerar mig. När jag träffar henne blir jag alltid imponerad. Vi har ofta intressanta samtal och vid vissa tillfällen glömmer jag bort att jag är hennes klient och inte hennes elev. Jag skulle kunna lyssna på henne hur länge som helst. När vi först träffades var jag skeptisk och orolig över att jag inte skulle kunna relatera till henne, att vi var för olika och att vi inte skulle kunna relatera till varandra. Men jag hade fel. Visserligen ställer våra åldrar till det ibland; kulturkrockar uppstår på grund av att vi helt enkelt är barn av två mycket olika generationer. Men hon är så erfaren, klok och vet alltid vad hon ska säga för att utmana mig. Jag kunde inte ha träffat en mer lämplig psykolog. Vi har träffat varandra i snart ett år och jag tackar min mamma som hittade henne, min adoptionsorganisation som bidrog med pengar för att jag skulle kunna börja träffa henne och landstinget som har beviljat mig 15 timmar psykoterapi enligt vårdavtal så att jag slipper bekosta samtalen ur egen ficka. Några av samtalen har jag själv betalat men alltid med en klump i magen; det är så mycket pengar men det är pengar jag har känt mig tvungen att betala för jag behöver någon att prata med. Det fungerar bättre för mig än vad alla olika typer av psykofarmaka jag har provat gör. Det ger inga biverkningar i form av svettningar, mer ångest, finnar, sömnproblem, magproblem, hjärtproblem, viktuppgång, viktnedgång eller aptitlöshet och apati. Det hjälper mig mer än vad några piller någonsin har gjort.