Snart i Göteborg

Kanske är jag fortfarande rädd för att flyga. Kanske är jag inte det. De senaste gångerna jag har flugit har det gått bra. Jag brukar lyssna på Kent för att Kent är den enda musiken jag någonsin skulle vilja dö till. Så länge jag får möjligheten att bestämma över vad jag ska lyssna på när jag dör så kommer jag alltid att välja Kent. Som formade mina tonår men som i vuxen (herregud vem försöker jag lura jag är inte vuxen) ålder har kommit att bli en stabil axel att luta mot men som inte längre definierar min person. I vilket fall så kommer jag i eftermiddag att sitta på planet mot Göteborg med Kent i öronen. Och jag kommer att försöka tänka på att flygplan statistiskt sett är det mest säkra fordonet. Och att jag snart får krama om William. Och att det inte vore möjligt för mig att träffa honom den här helgen om det inte vore för att det fanns ett flygplan att åka med. Jävla flygplan.