Om min resa


Med hjälp av Google Maps markerar jag städer i Kina. Åtta städer markerar jag. Jag vet inte om jag kommer att besöka dem alla men några av dem känns ofrånkomliga. Särskilt min hemstad, Kunming, som ligger i hjärtat av provinsen Yunnan och som jag inte har besökt sedan jag var tio år. Jag vill återvända dit för att besöka platserna som är kopplade till mig och min adoption. Tågstationen, barnhemmet, polisstationen.

De som känner mig eller råkar följa mig på Instagram vet att jag sparar pengar för att kunna åka tillbaka till Kina. Det är något jag har velat göra i flera år. Jag vill backpacka i Kina och därefter söka mig söderut, kanske till Indien eller Kambodja eller Indonesien. Jag vet inte riktigt säkert än. Men i skrivande stund är min plan att åka i början av 2019. Den som lever får se vart det bär av för mig efter Kina, för just nu ändrar jag mig stup i kvarten. Resan jag planerar att göra blir min tredje återresa till mitt fascinerande hemland men min första resa dit som vuxen. Och denna gång åker jag ensam. Ingen syster, ingen mamma och ingen pappa att tryggt luta sig mot.

Jag läser om att söka visum till Kina, ber pappa om hjälp att leta efter billiga flygbiljetter för det är något han är bra på medan jag gäspar käkarna ur led bara av att tänka på det. Pappa uttrycker oro över min resa och han och mamma ber mig att inte resa till Indien. Jag svarar med att visa bilder på högt belägna städer i Yunnan och i pappas ögon skymtar jag samma ungdomliga längtan bort som uppfyller mig.

Jag känner mig stressad. Jag insåg först förra veckan att det börjar bli dags att boka de viktigaste flygbiljetterna, ansöka om visum och sträcka ut en hand till kontaktpersoner i Kina som kan hjälpa mig när jag är på plats i Kunming. Och sedan dess har jag läst, läst och läst och äntligen börjat planera resan.Det känns bra men jag känner mig ekonomiskt pressad. Jag har inte lyckats spara tillräckligt med pengar ännu. Men samtidigt så kanske jag har lyckats göra det i januari, när mitt vikariat på jobbet löper ut. Och jag känner så otroligt starkt att den här resan måste ske snart. Det är dags. Det måste hända.