Om den varma veckan som har varit


Den här veckan har jag suttit på jobbet och svettats. Framåt eftermiddagarna har jag varit yr, nästintill svimfärdig. Anledningen? Värmen såklart. Och det spelar ingen roll att jag har haft två fläktar bredvid mig och ständiga vattenglas i kylskåpet att ta fram. Värmen har inte gått att undkomma där jag har jobbat i veckan. Så det är med längtansfulla ögon jag har suttit vid datorskärmen och spanat ut genom de stora glasfönstren som vetter ut mot träden, värmen och alla semesterlediga personer som passerar på cykelvägen utanför.

Det är lågsäsong, skulle man kunna kalla det, på mitt jobb just nu. Dagarna har passerat långsamt men eftersom jag den här veckan har jobbat själv har jag kunnat lyssna på P1 hela dagarna, spela den musik jag vill och inte behövt tänka så mycket på att vara social. Missförstå mig rätt, jag trivs med det gäng jag jobbar med och jag trivs bättre på min arbetsplats än på någon arbetsplats tidigare. Men jag har känt mig lågmäld, trött och tyst den här veckan. Och att kunna sitta helt själv om dagarna, gå runt och städa för mig själv och medan jag dagdrömmer kunna bolla arbetsuppgifter i lugn takt har varit minst sagt befriande.

Jag har tänkt mycket på de vänner jag saknar. I helgen kommer nämligen Hampus till Umeå och eftersom vi inte har setts på hur länge som helst så ska jag få rå om honom hela två dagar i rad. Det gör mig så pirrig och glad. Och efter sju dagar med jobb ska det bli skönt att få tre lediga dagar och att bara få vara. Hampus flyttar långt långt långt bort i höst och även om det skaver att ha en av mina närmsta vänner på ännu större avstånd än tidigare gläds jag med honom när han ringer mig för att berätta om flytten. Såklart. Och så Johanna. Johanna kommer hem från Chile ganska snart men sedan ska hon flytta iväg igen. Först till Härnösand och sedan till Colombia. Två av mina viktigaste personer utanför landet lagoms gränser men jag är inte rädd, snarare glad och imponerad för deras skull. De vågar jaga, chansa och utmana. Leva ut sina drömmar. Och vissa relationer tenderar ju att överleva både avstånd och väldigt inkonsekventa samtal. Och det är dem jag vill hålla som hårdast i.