Mitt i livet

Så jag öppnar upp datorn för första gången på evigheter utan att ha tankar på att se en film eller en serie. Jag scrollar genom Bloglovin men öppnar endast de inlägg jag helst vill läsa. Resten markerar jag som lästa - ett efter ett. Jag tycker ju om att läsa det andra skriver och titta på bilder men ibland orkar man bara inte.

Jag är ledig mitt i veckan och jag är så förbannat trött. Det har varit en intensiv vecka. Mycket att göra på jobbet. Mycket att tänka på. Augustilönen har känts mer avlägsen än självaste planeten mars och ofta hoppas jag att livet en dag kanske kommer att handla om någonting annat än när kommer nästa lön egentligen.

Jonathan och jag går på Västerbottens museum och en av uställningarna som visas där just nu heter Looking for Alice och om du har vägarna förbi Västerbottens museum tycker jag verkligen att du ska pallra dig dit och beundra konstnärens fotografier. Magiska.

Igår kväll pratade jag i telefon med min mamma i över en timme. Vanligtvis brukar hon ringa mig och så pratar vi någon minut innan jag blir trött och säger att jag vill lägga på. Igår var annorlunda. Jag babblade hejdlöst i vanlig ordning men jag orkade fråga henne om hennes liv; hur det har varit att komma tillbaka till jobbet, hur personalfesten med hårdrockstema gick och om hon ser framemot att åka till Skatan utanför Sundsvall nästa helg.

Sedan ringde jag Hampus och det telefonsamtalet varade lika länge. Han är i Stockholm nu och förbereder sig inför att flytta till Los Angeles och jag är glad för hans skull och jag avundas samtidigt hans modiga sätt att aldrig sluta jaga sin dröm på. Los Angeles kommer att göra honom gott.

I Umeå har hösten intagit stan och när jag cyklar till jobbet på morgonen och hem på kvällen fryser jag i min jeansjacka. Det känns vemodigt men fint på samma gång att livet tycks ha kommit igång igen.