September nu

Jag slits mellan två världar. Den ena så välbekant, strukturerad och lugn. Den andra främmande, rörig och passionerat stormig. Jag har aldrig varit mer hemma i mig själv. Jag har aldrig varit mer vilsen.

Jonathan sover bredvid mig en kväll. När jag vaksamt smyger ut ur hans rum på morgonen därpå kan jag inte låta bli att vända om i dörren för att pussa hans sömniga ögonlock en sista gång. En kväll skriver jag att han är mitt livs största gåva. Det har aldrig känts mer sant än nu, när världen runtom oss ändrar skepnad och skotten i mitt bröst äntligen får slå ut.