Ibland gnyr jag

Jag ligger på ett annat bröst ibland och de små, lockiga håren kittlar alltid mina näsvingar. Jag skäms över att ligga där men viljan att göra det är starkare än skammen, alltid starkare än skammen.

På morgonen är orden alltid som mest kärleksfulla. Händerna famlar i luften efter hud och löften om att någon gång kunna ligga kvar uttalas mellan sömniga gäspningar. Jag griper efter honom i ett sömndrucket tillstånd, kräver närhet innan han går. Ibland gnyr jag.

Att sova för lite må vara skadligt i längden men att sitta på jobbet med svullna ögon går förvånansvärt bra när samtalen som håller mig vaken om nätterna känns värda all utebliven sömn i världen.