Idag föll den första snön i Umeå


Det är lördag och jag blir för full trots att Alice säger åt mig att inte dricka så fort redan vid tredje glaset hemma hos mig. När vi står i kön in till Droskan säger jag att jag håller på att kissa på mig. Det är pridehelg i Umeå och queerklubb på Droskan, kön utanför sträcker sig minst fyrtio meter lång och vi huttrar i kylan medan jag förbereder mig mentalt på att behöva kissa på mig. Klockan är inte ens 22:00 när vi får komma in och vid det laget ringlar sig kön längre. Som en lång, glittrande orm slingrar den sig intill huset och runt hörnet. Alice och jag ställer oss i kön till toaletterna så snart vi kommit förbi vakterna men sedan springer vi förbi minst fyra tjejer när en dörr till en handikapptoalett plötsligt öppnas. Jag skäms men jag slipper kissa på mig. Ibland måste man få vara odräglig. I kön till garderoben sträcker jag ut handen och lägger den på en gammal klasskamrats arm. Hon glittrar. Jag säger till henne att hon är snygg. En sanning.

Resten av kvällen ser jag honom dansa framför mig och allt runtomkring blir till ingenting för han är allt jag kan se. Vi två lämnar dansgolvet redan vid klockan tolv och mitt huvud snurrar okontrollerat. På morgonen efteråt har Alice skickat mig sex sms och skrivit till mig på Messenger. “Var e du”. Jag stannar i sängen resten av dagen.


-----

“Jag tycker inte om när du går” säger han när klockan slår 05:10 och det är dags för mig att cykla iväg till jobbet.

Sedan går jag.

Att cykla från mig till mitt jobb tar denna vecka fyra minuter, tre om jag är stressad eller fem om jag är i god tid. Jag bär alltid cykeln nerför trapporna vid Sara Lidman-tunneln och kastar mig sedan upp på sadeln igen. Trampar i ilfart den sista biten.

Jobbet. Jag trivs bättre än på någon annan arbetsplats jag tidigare har varit på men vissa dagar känner jag mig grå, grinig och gnällig. Den lugna sommarperioden ligger bakom oss och den mycket stressiga vinterperioden har inte inletts ännu. Övergångsfasen. Jag tycker nog inte så mycket om den.


-----

Han ligger i min famn när han säger "Tänk att vi aldrig hade pratat med varandra för en månad sedan och nu har jag varit med dig minst tjugofem dagar av de senaste trettio".

Det är svindlande.

Han säger fina saker hela tiden. Han tvinnar mitt hår mellan fingrarna och stryker mig över ryggen när jag är stressad över att jag inte kan somna. Jag visar honom mina drömhus på Netflix och han pratar om Norrbottens skärgård, säger att han skulle vilja ta med mig dit.

Jag hoppas.