You've got the love

Jag ringer Johanna som jag jobbar med en kväll och vi snackar skit i minst fyrtiofem minuter. Hela vägen hem från jobbet, in i trapphuset och lägenheten och medan jag diskar smutsiga glas och sedan strimlar kyckling har jag henne på andra sidan tråden. Jag känner en sådan oerhörd tacksamhet för henne, alla skratt och det stöd jag får av henne på jobbet. Det är tacksamt att kunna ringa henne en regnig måndagskväll och prata sönder luften om jobbet och allt som hör därtill. En bättre kollega är svår att hitta, och då tycker jag ändå hemskt mycket om väldigt många på mitt jobb.

Sedan ringer jag Alice. Vi pratar om livsviktiga saker såsom Bachelor och vem vi hoppas att årets Bachelor kommer att välja, jag hoppas på Gabriella men Alice på Hedvig. Den som lever får se... Sedan berättar jag om min arbetsdag och hon berättar om Gustav och att han åkt med buss från Umeå till Luleå och tillbaka under dagen gällande sitt examensjobb. Jag berättar för Alice om min kommande resa, hur jag bävar inför sökandet och inför att vara hemma fast borta. Hon förstår. Hon bekräftar. Det gör hon alltid.

Jag gör mig redo för att lämna min lägenhet medan jag ringer upp Jonathan. Han är fortfarande en av mina favoritkontakter i telefonen, jag har honom på speed dial. Vi pratar i över en timme och jag hinner både kissa, packa och promenera till Pilgatan innan vi lägger på.

Kommer på mig själv med att känna en oerhörd tacksamhet för all kärlek jag har omkring mig när jag går och lägger mig på kvällen. Den är lätt att glömma bort i vardagspusslet men jag är så glad över alla fina jag har omkring mig. Alla jag kan ringa. Alla som bryr sig.

❤️