Hemkomsten och ångesten

Hemkomsten. Den har varit bitterljuv, såklart. Men mest ljuv. Med honom bredvid mig i sängen när jag somnar vaknar drömmer blir det mesta i livet ljuvligt. Han är ljuvlig. Ljuvlig är däremot inte den ångest som bosatt sig innanför hjärtats väggar. Den har kommit för att stanna och jag återanvänder planlöst spellistor från hösten 2014 och inte förrän jag kommer ihåg hur dåligt jag mådde då inser jag hur dåligt jag mår nu. Och i mitt huvud går samma tankar runt runt runt. Det är bara i sömnen jag undkommer dem. Så därför sover jag helst.