Oväder ute, oväder inne


Igår promenerade jag och Axel in till stan för att köpa middag och när vi gick längs med Nygatan sade Axel “Om man plockade bort människorna här skulle det se ut som någon slags postapokalyptisk värld” och jag håller med. Snön yr i virvlar strax ovanför marken, vinden kastar flingorna i alla riktningar och den biter oss i kinderna. I Axels mustasch bildas frost och överallt står bilar vars ägare kommer att behöva gräva ut sina bilar imorgon, noterar jag tyst för mig själv.

När jag vaknar dagen därpå ligger snön i drivor ända upp till fönstren i Axels lägenhet och när jag ska stänga ytterdörren efter honom tränger den sig in över mina bara fötter. Skapar små vattenpölar efter sig. På riksnyheterna pratar man om Norrlandskusten; Skellefteå och Umeå och ovädret som har slagit till här och det nya oväder som tydligen ska drabba västkusten. De olika nyhetsuppläsarna pratar om kontaktfel, systemfel, signalfel, järnvägsspår och underhållet av dessa. Jag stannar inne hela morgonen med växterna och Rederiet på SVT1 som sällskap och tittar på de stora snöflingorna utanför. Inne pågår en annan typ av oväder och jag barrikaderar mig så gott jag kan.