Aprilväder i mars


Aprilväder i mars.

Ena dagen smeker solen mitt ansikte och asfalten ligger bar. Nästa faller lätta flingor över de halkiga trottoarerna, bäddar in dem i ett mjukt lager av snö som gör mina låga skor blöta.

Johanna och jag äter lunch på Kulturbageriet. De serverar tomatsoppa (för stark, konstaterar Johanna) och jag tar alldeles för många bröd till min. Jag tar tre stycken. Får man ens göra det? undrar jag. “Du har ju betalat hundra spänn för fan, ät!” säger Johanna till mig. Sedan spanar vi på bokrean, letar efter Nora eller brinn Oslo brinn och bläddrar snabbt igenom Moa Romanovas Alltid fucka upp. Johannas skratt flyger högt mellan bokhyllorna.

Jag skriver på två projekt som jag ber både Johanna och Joen att ge mig respons på. Jag ber Frida och Petra också. Johanna och Joen ifrågasätter konflikten i en av texterna; pushar mig att utmana mig själv och att vidareutveckla berättelsen, vidga vyerna i slutet som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av (nej - jag skrev ingen synopsis i förväg). Johanna ger mig litterära tankenötter att knäcka och välbehövliga språkliga påminnelser om possessiva pronomen och anaforer. Frida och Petra sätter mig och mina ord på någon slags piedestal som jag själv inte anser mig förtjäna men att säga att jag inte blir glad när de berömmer mig vore en lögn förstås. Jag slukar glupskt deras beröm.

När jag går och lägger mig om kvällarna kryper tusentals spindlar fram över min hud. Klådan är det värsta jag har upplevt sedan jag drabbades av svinkoppor för tre år sedan. Jag river och river och river och huden pryds av ytliga små sår som svider när jag duschar. Helosan hjälper inte men antihistamin gör så jag käkar tabletter på uppmaning från en vänlig sjuksköterska som jag utbyter oroliga meningar två dagar i rad.

Citymottagningen. Försäkringskassan. Arbetsförmedlingen. A-kassan Vision. Samtalstider. Uppringningstider. Möten. Om och om igen. Min sjukskrivning löper ut den 1:a mars. Fasar ut fasar in medicin som förutom klåda ger mig ett illamående från helvetet och en oförmåga att hålla fokus. Jag glider in och ut ur samtal och kommer aldrig ihåg vad någon har sagt.

Men en sak kommer jag ihåg; min pappas vänliga ögon mittemot mig över lunch en fredag och hans regelbundna uppmuntrande ord.