Om romanen Friläge och en bibliotekarie


Jag lyckades läsa en bok från pärm till pärm för första gången sedan jag läste Ett litet liv när jag var på resande fot i Kina (ni som fortfarande inte har läst den - gör er själva en tjänst och låt er drabbas av den).

Boken som jag har läst heter Friläge. Den är skriven av Yrsa Keysendal. Jag hoppas att jag kan skriva som henne en dag. Dramaturgin i boken är tacksam. Porträtten av bokens huvudkaraktärer är vad som gör boken till en upplevelse som känns. Friläge är en riktig bladvändare.

Det tog mig två dagar att läsa den här boken. Ungefär som när jag var tolv tretton fjorton och avverkade minst ett par böcker i veckan. Jag brukade vara i min skolas bibliotek så ofta jag kunde. En bortglömd plats som stundtals fylldes av hela klasser men annars alltid var tyst och tom. Jag var där nästan varje dag. Varje gång jag lånade en ny bok brukade bibliotekarien passa på att tipsa mig om andra böcker som hon trodde att jag skulle tycka om. Hon var en fantastisk bibliotekarie på det viset. Jag mötte henne när jag jobbade i kassan på Ica i Hemavan förrförra vintern. Full av beundran inför denna kvinna sade jag något i stil med att jag var tacksam för det hon gjorde för mig då och jag frågade om hon kanske inte kände igen mig. Det gjorde hon.

Jag undrar om hon hade tyckt lika mycket om Friläge som jag gjorde. Vi brukade tycka om samma böcker.