Rohypnol

Jag lyssnar för ovanlighetens skull på P3 Dokumentär och avsnittet handlar om rohypnol. Titeln lockade mig trots att det vilda djuret i mig instinktivt reser ragg bara av att läsa ordet. Rohypnol. Rohypnol. Rohypnol. Roofies.

Försiktigt letar jag i mitt eget arkiv av texter och snart hittar jag den som jag döpte till "Roofies". Hittar därefter den som jag döpte till "Före / Efter". Svär tyst när jag läser mina egna ord och på nolltid stockar sig minnen i halsen.

Precis som då slår björkarna ut i Umeå nu. På vissa ställen blommar häggen. Det såg jag först igår när jag och en vän promenerade längs älven. Ett stort träd fullt av vita fluffiga blommor. Ett sommartecken.

Jag minns hemkomsten till min stad efter det fysiska och mycket syrliga uppkastande trauma som kroppen utsattes för. Det som tog dagar, veckor att återhämta sig ifrån. Att komma hem till utslagen hägg och umeälvens evigt strömmande vatten var som att landa i bomull. Omslutas av trygghet. Häggen tröstade mig då. Den tröstar mig nu också.