Oändliga dagar

IMG_20190906_153658_754.jpg

Som aldrig förr välkomnar jag hösten. Går med lätta steg över det ännu gröna gräset och låter ömsom regn ömsom solsken smeka ansiktet alltmedan dagarna avlöser varandra. Det blir mörkt allt tidigare om kvällarna nu och en kväll tänder jag stearinljus i ljusstakarna som just har flyttat in nu när jag är sambo.

Jag läser om olika evenemang på www. Det anrika bokcaféet Pilgatan som finns här i Umeå har startat upp sina omtalade författarkvällar igen inför hösten. Som jag har längtat efter att någon gång kunna gå på dem och nu finns det plötsligt tid och ork. Oceaner av tid finns. Tid att ägna skrivandet och läsandet. Jag klickar vidare och ser att stadsbibblan ska anordna ett boksamtal inför Augustpriset i november. Det ska jag gå på, jag skriver upp det i kalendern direkt. 

Saga ringer mig en eftermiddag och jag säger att Det här är det bästa beslutet jag har tagit på länge, att äntligen studera skrivande. Att jag har läst flera böcker de senaste veckorna och att det inte har hänt på flera år. Jag berättar att dagarna känns oändliga nu när jag kan jobba när jag vill och ägna resten av tiden åt att skriva. Jag skriver nästan varje dag nu, säger jag och hon svarar Så jävla nice, jag tror att det är viktigt att man vågar ta sitt skapande på allvar och avvara tid för det. Det är bra för självkänslan. Jag nickar på min sida telefonen.

Det är sant.