Kär en lördagskväll under lysrören på Max

2019-09-08 08.27.53 1.jpg

Det är lördag kväll. Axel får ett meddelande på Messenger strax innan klockan tio.

Våra vänner vill ställa in den planerade lördagsölen. Jag sitter med min beauty blender i högsta hugg och har just lagt foundation i hela ansiktet och gjort ögonbrynen. Axel har bytt om från shorts och borstat sitt långa hår. 

Vi lägger oss i sängen, utlyser telefonförbud. Vi ligger näsa mot näsa och pratar men vi är rastlösa båda två. Det rentav kryper i kroppen på mig. Så vi klär på oss, går ut i september månads första kyliga kväll. Jag har på mig min nya kappa, Axel bär en rock som han alltid är så himla snygg i. 

Vi promenerar över Haga, ner i Sara Lidman-tunneln och vidare på stan. Där går tonåringar i klungor med telefonerna i händerna och fulla studenter snubblar omkring i piffiga nollningskläder. Vi går in på Max, beställer pommes och vingar och burgare och äter i ett tomt hörn. Vi kan inte låta bli att lyssna till tonårstjejernas fniss och pratet från dem som står i kön till toaletten.

När vi har ätit överväger vi att gå på bar och dricka drink men det slutar med att vi vandrar hemåt igen. Ner i Sara Lidman-tunneln och över Haga. En katt kommer fram till oss när vi nästan är hemma, den stryker sig med höjd rygg mot våra ben och spinner mjukt när vi kliar den bakom öronen.

När vi är hemma igen tvättar jag bort sminket och kryper ned i sängen bredvid Axel. Vi tittar på nonsens på Youtube innan vi somnar, skrattar alldeles för högt i den lyhörda lägenheten, och det sista jag minns att jag tänker på innan jag sluter ögonen är att jag känner mig kär, mer än på länge. Det spelar ingen roll vad vi gör, han och jag, för det mesta är roligt i hans sällskap. Till och med att gå på dejt på Max en lördagskväll.

Vi har alltid roligt tillsammans. Jag och min kärlek.