Nätterna med dig

Historierna kom om nätterna
de som handlade om Spanien, Fuengirola
om det kalla havet som svepte in över stränderna
där ni rökte varsin spliff i solnedgången om kvällarna

Historierna kom om nätterna
de som handlade om barndomens dagar
förbjudna fester långt inne i skogarna
någon som alltid fick bäras hem ifrån dem 

Dina historier kom alltid om nätterna
i skenet från lavalampan
till ljudet av låtarna
de som var dina

Sambolivet - som skaver ibland men oftast är fint

2019-09-10 12.19.08 1.jpg

Alla som är tillsammans med någon kan nog känna igen sig i att tvåsamheten (om man inte är fler än två i relationen, vill säga) är en snäv balansgång ibland. Är man fler är två är det nog detsamma ändå,  tänker jag. Ena dagen bubblar magen av fjärilar, nästa sitter man i varsitt rum med varsin dator eller telefon utan att säga så mycket till varandra. Ibland bråkar man. Ibland vill man bara vara ensam ett par timmar.

Ibland vill man krypa in under huden på varandra.

Nu har jag och Axel bott ihop på riktigt i två veckor (ungefär) efter att ha flyttat mellan varandras lägenheter i ett år (ungefär). Flytten var påfrestande och jag med mitt opålitliga temperament har nog yttrat ett och annat hårt ord mellan flyttkartongerna, städningen och rensandet. Axel som aldrig hetsar upp sig har behållit lugnet för oss båda. 

Vi har haft roliga dagar, tråkiga dagar, sorgliga dagar och fina dagar ihop, vi två. Men aldrig tidigare har det varit så tydligt att vi hör ihop som nu när vi delar hem. Visst, vi har fått kompromissa om saker nu när vi har skapat ett hem tillsammans; som att Axel vill fylla vardagsrumstaket med amplar (jag hatar att vattna och ta hand om växter i amplar) medan jag vill ha fler tavlor på väggen (Axel hatar konceptet tavelvägg). Men det mesta har vi varit sams om från början eller kunnat prata oss fram till. Och varje dag känner jag att jag trivs med honom, med oss och med vårt hem.

De dagar Axel jobbar lagar jag middag. De få gånger det jag jobbar sent lagar Axel middag. Vi handlar mat tillsammans så ofta vi kan och skriver inköpslistor i köket innan vi ska handla. Axel hjälper sjusovaren i mig att komma upp på morgonen när jag ska jobba fastän han har sovmorgon. Jag tvättar och hänger våra kläder om dagarna när jag är hemma. Vi går och lägger oss samtidigt på kvällen och även fast jag vet att det nog inte alltid kommer att vara så, så känns det fint att det vad som är just nu. Att varje kväll dela tystnaden tillsammans innan man somnar. 

Sambolivet. Det är fint även fast det skaver ibland. Bäst av allt är att jag får dela det med honom, med Axel. Som jag blir lika glad över att se varje dag. Min absoluta favoritperson.

Tänk vilken tur jag har.

Kär en lördagskväll under lysrören på Max

2019-09-08 08.27.53 1.jpg

Det är lördag kväll. Axel får ett meddelande på Messenger strax innan klockan tio.

Våra vänner vill ställa in den planerade lördagsölen. Jag sitter med min beauty blender i högsta hugg och har just lagt foundation i hela ansiktet och gjort ögonbrynen. Axel har bytt om från shorts och borstat sitt långa hår. 

Vi lägger oss i sängen, utlyser telefonförbud. Vi ligger näsa mot näsa och pratar men vi är rastlösa båda två. Det rentav kryper i kroppen på mig. Så vi klär på oss, går ut i september månads första kyliga kväll. Jag har på mig min nya kappa, Axel bär en rock som han alltid är så himla snygg i. 

Vi promenerar över Haga, ner i Sara Lidman-tunneln och vidare på stan. Där går tonåringar i klungor med telefonerna i händerna och fulla studenter snubblar omkring i piffiga nollningskläder. Vi går in på Max, beställer pommes och vingar och burgare och äter i ett tomt hörn. Vi kan inte låta bli att lyssna till tonårstjejernas fniss och pratet från dem som står i kön till toaletten.

När vi har ätit överväger vi att gå på bar och dricka drink men det slutar med att vi vandrar hemåt igen. Ner i Sara Lidman-tunneln och över Haga. En katt kommer fram till oss när vi nästan är hemma, den stryker sig med höjd rygg mot våra ben och spinner mjukt när vi kliar den bakom öronen.

När vi är hemma igen tvättar jag bort sminket och kryper ned i sängen bredvid Axel. Vi tittar på nonsens på Youtube innan vi somnar, skrattar alldeles för högt i den lyhörda lägenheten, och det sista jag minns att jag tänker på innan jag sluter ögonen är att jag känner mig kär, mer än på länge. Det spelar ingen roll vad vi gör, han och jag, för det mesta är roligt i hans sällskap. Till och med att gå på dejt på Max en lördagskväll.

Vi har alltid roligt tillsammans. Jag och min kärlek.

Hejdå, lägenheten på Pilgatan

2019-08-28 09.08.08 1.jpg

vi städar ur lägenheten tillsammans
jag och axel
ett år och en dag efter vi träffades första gången
i den här lägenheten var det
den lite slitna enrummaren på ungefär femtiosex kvadrat med kök, högt i tak och synliga takbjälkar
jag kommer att sakna den

jag minns så tydligt vad som har hänt här
nu när det är dags att säga farväl
här kysstes jag och axel för första gången
här har vi bråkat
här har vi firat en födelsedag
druckit öl runt soffbordet tillsammans med våra vänner
och legat i sängen långt in på dagen när vi varit lediga
städat med för långa mellanrum mellan gångerna ibland

nu dammsuger jag upp gömda spindelnät mellan takbjälkarna
diskar ur lådorna i kylskåpet
jag vill göra det fint för snart bor våra vänner här
snart är det dom som kommer att kyssas, bråka, dricka öl, och umgås med vänner här
kanske ligga i sängen långt in på dagen när de är lediga
jag undrar om de kommer att städa oftare än vad vi gjorde

A heart like yours in a time like this

2019-06-19 02.35.42 1.jpg
2019-06-19 02.36.20 1.jpg
IMG_20190619_134420_482.jpg

Idag är en molnigare dag än igår men värmen finns i luften ännu och jag känner mig nykär. I doften av grönt gräs, måsarna som skriker utanför sovrumsfönstret på nätterna och alla blommor som blommar överallt.

Henke och jag gjorde en utflykt idag, efter att jag hade varit och fått håret klippt på fina salong Vi här i Umeå. Han och jag åkte ut till Kont tillsammans och satt på klipporna, doppade fötterna i havet och gick genom skogen och kikade på myrstackar. Makalösa skapelser, måste jag ändå säga.

Han stryker mig över armen ibland, lägger en arm runt mig eller en hand på mitt ben när vi pratar. Det är något jag tycker om hos honom, den uteblivande rädslan inför att vara fysisk med de man tycker om.

I bilen på väg hem från havet pratade vi om den där gången när jag nästan körde in i en lastbil när vi skulle köra upp till Hemavan, den gången när jag spydde i hans pappas hall efter att ha blivit illamående på grund av en biltur tillsammans med hans vän och om hur små vi var när vi först träffades även fast det bara är tre år sedan nu. Så mycket har hunnit hända sedan dess och jag är så glad att han finns kvar i mitt liv ännu. Att det går att vara nära på nytt när man en gång har varit kära.

Jag har haft en så fin känsla i kroppen de senaste dagarna och det måste vara sommarsolen och ledighetens förtjänst. Jag tänkte till och med idag när jag cyklade hem efter utflykten till Kont att det känns som A heart like yours in a time like this av Deportees inuti. Och det är väl ändå något att vara glad över?

https://open.spotify.com/track/0JPOW16Am40O7645VdDr3L?si=xdU720aQTNGntJzV1pl9OQ.

You've got the love

Jag ringer Johanna som jag jobbar med en kväll och vi snackar skit i minst fyrtiofem minuter. Hela vägen hem från jobbet, in i trapphuset och lägenheten och medan jag diskar smutsiga glas och sedan strimlar kyckling har jag henne på andra sidan tråden. Jag känner en sådan oerhörd tacksamhet för henne, alla skratt och det stöd jag får av henne på jobbet. Det är tacksamt att kunna ringa henne en regnig måndagskväll och prata sönder luften om jobbet och allt som hör därtill. En bättre kollega är svår att hitta, och då tycker jag ändå hemskt mycket om väldigt många på mitt jobb.

Sedan ringer jag Alice. Vi pratar om livsviktiga saker såsom Bachelor och vem vi hoppas att årets Bachelor kommer att välja, jag hoppas på Gabriella men Alice på Hedvig. Den som lever får se... Sedan berättar jag om min arbetsdag och hon berättar om Gustav och att han åkt med buss från Umeå till Luleå och tillbaka under dagen gällande sitt examensjobb. Jag berättar för Alice om min kommande resa, hur jag bävar inför sökandet och inför att vara hemma fast borta. Hon förstår. Hon bekräftar. Det gör hon alltid.

Jag gör mig redo för att lämna min lägenhet medan jag ringer upp Jonathan. Han är fortfarande en av mina favoritkontakter i telefonen, jag har honom på speed dial. Vi pratar i över en timme och jag hinner både kissa, packa och promenera till Pilgatan innan vi lägger på.

Kommer på mig själv med att känna en oerhörd tacksamhet för all kärlek jag har omkring mig när jag går och lägger mig på kvällen. Den är lätt att glömma bort i vardagspusslet men jag är så glad över alla fina jag har omkring mig. Alla jag kan ringa. Alla som bryr sig.

❤️

Henke


I helgen fick jag besök av någon jag älskar och det är alltid lika fint att få dela soffa, säng och tankar med honom. Ingen är lika lätt att inspireras av och jag vet inte heller om någon någonsin har kunnat se mig och alla mina sidor som han ständigt lyckas göra. Jag är så oerhört glad för allt vi har haft och har. För chattmeddelandena på Tinder för över två år sedan, för all kärlek sedan dess och till och med för uppbrottet. Och jag känner mig tacksam för sena, uppriktiga samtal en fredagsnatt och morgontrötta ord en lördagsmorgon. Det finns ingen som känner mig som honom, ingen jag tycker lika mycket om att lyssna till och lära från.


https://open.spotify.com/track/6t7SsmMEWNNJaFEpIjrYop?si=k8Y5oiHORVyjAoEZVXAAMw