Fyra lästips!

”Överraskning, sömnproblem & visdom från en lärare”
Wilma har jag följt ett bra tag nu och på hennes blogg skriver hon just nu mest om att lära sig att vila. Och att göra upp med den duktiga flickan som så många av oss kan känna att vi kanske redan har gjort, borde göra eller önskar att vi hade gjort tidigare. Hon skriver mycket om att lära sig att inte pressa sig. Så så så hög igenkänningsfaktor, säger jag bara.

”Fredag å kris”
Majas blogg är en för mig relativt ny men redan stor inspirationskälla. Hon skriver lättsmält men rått och ärligt om att återhämta sig från utmattning och om vardagen. Hon skriver också om kläder, färg, design och andra roliga saker. I det här inlägget skriver hon om känslor av kris och om rädslan för att bli sjuk igen.

”För att jag vill och kan”
Julia skriver i det här inlägget om prestationsångesten som kommer med att ha en blogg, och om lusten att skapa. Och så visar hon upp lite poesi som hon har läst.

”Ett kärleksbrev jag skrev i somras”
Ellen publicerade ett kärleksbrev för en månad sedan som jag har haft svårt att sluta tänka på.

Titta, lyssna, äta & läsa!

Hej! Som jag har förstått det så verkar ni gilla när jag tipsar om olika saker. Det är uppfattat. Här kommer därför några tips på saker att titta och lyssna på, äta och läsa.

brad-pitt-ad-astra.jpg

Ad Astra
Om man (som jag) älskar filmerna Interstellar, Moon eller 2001: A Space Odessey eller gillar sci-fi med djup över huvud taget så bör man absolut se Ad Astra. Jag såg den på bio för ett par dagar sedan och älskade den.

Alltså fotot! Estetiken! Ljudet! Ljussättningen! Brad Pitt! Alla settings! Far och son-temat! Allt med den här filmen tyckte jag om. Känner på mig att jag kommer grubbla över den länge.

PS. Om du redan har sett filmen och är den typen av person som vill kasta dig in i analyser och över recensioner efter att ha sett en film så rekommenderar jag dig att lyssna på podcasten Filmspotting (avsnitt #746) som till stor del handlar om filmen.

4e3e0225-0183-41e8-83b1-fa5bc6ef980c.jpeg

Kalles och Britas hälsoresa
Jag gillar Brita Zackari; hennes blogg, klädstil, den podcast hon driver med Parisa Amiri och hennes instagramkonto. Och nu har hennes och Kalle Zackari Wahlströms program Kalles och Britas hälsoresa äntligen kommit ut på SVT Play. Jag plöjde alla avsnitt i rad en natt förra veckan - som man gör. Premissen är densamma som under den tidigare serien Kalles och Britas sex liv men den här programserier handlar främst om hälsa; den psykiska och fysiska. Så himla mysig (och klok) feel good-TV som man kan både skratta åt och fundera länge över.

Kropp & själ i P1 -“Det tomma boet”
Som bekant så tycker jag ju om Kropp och själ i P1. Det måste, tillsammans med Stil i P1, vara P1:s bästa program. Det här avsnittet handlar om vad som händer efter att barnen man har hemma har blivit vuxna och flyttat ut. Vad gör man då? Väldigt fint och tänkvärt om föräldraskap.

DenRodasteRosen_cover_orig-1.jpg

Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist
Liv Strömquist är tillbaka med en ny bok - Den rödaste rosen slår ut. Så som jag har förstått det så vänder och vrider Liv på kärleken i det här nya seriealbumet. Längtar efter att läsa den.


Och så till sist: en nudelsallad
Älskar den här nudelsalladen. Ville bara få det sagt. 

Fler tips finns här:
Några filmer att se i slutet av sommaren
Tips inför regniga dagar
Boktips i sommar
Bra grejer just nu

En helt otrolig bok: Jag ska egentligen inte prata om det här

2019-09-17 01.10.03 1.jpg

Jag har läst romanen “Jag ska egentligen inte prata om det här” som är skriven av Sara Beischer. Det är den fjärde av Saras böcker och den andra som handlar om vårdbiträdet Moa.

Att läsa Saras roman är en del av kursen som jag läser just nu. Den stod uppskriven på listan över obligatorisk läsning för oss kursdeltagare som ska åka på kursens närträff i Göteborg i oktober, vilket jag ska göra. På träffen ska nämligen Sara Beischer komma för att prata med oss om skrivandet och förhoppningsvis om den här underbara boken.

Det var omöjligt för mig att inte sluka den här boken. Jag läste den i ett svep, tog med den till toaletten, soffan och sängen. Vankade omkring i lägenheten med den. Gick och lade mig med den i handen, läste de sista sidorna just innan jag släckte lampan för att sova. spännande att läsa tyckte jag att den var. Allra minst för att den handlar mycket om hur det är / skulle kunna vara att debutera som författare. Något som jag i mina vildaste stunder drömmer om att någon gång kanske förhoppningsvis möjligen göra. Men desto mer tyckte jag om den för Saras råa, nästan chockerande språk.

2019-09-17 01.10.03 2.jpg

I boken får vi får följa Moa, som har skrivit en roman efter att ha gett upp drömmen om att ta sig in i Stockholms teatervärld. Hennes manus handlar om tillvaron som vårdbiträde. Om hur jävligt det är. Till en början blir Moas manus refuserat av förlag efter förlag men till sist får hon napp. Hon ska få bli utgiven.

Moa arbetar på ett äldreboende som heter Liljebacken. Där torkar hon tillsammans med sina färgstarka kollegor upp alla möjliga slags kroppsvätskor, byter lakan i kundernas (man får ju inte säga vårdtagare längre) sängar och brottas med det ena arbetspasset värre än det andra. På Liljebacken försöker man hålla huvudet så högt man kan över ytan för att inte gå under av de tunga och långa arbetspassen. Den konstanta pressen och stressen.

Hennes roman blir snabbt hyllad och lovordad från alla håll. Över en natt hamnar Moa i rampljuset. Hon får medverka i morgonsoffor, i radio, i panelsamtal om äldreomsorgen och sitta i ljuset från strålkastare på bokmässan. Under berättelsens gång träffar hon Gudrun Schyman, Martina Haag, Ebba Busch Thor med flera. En äldre, manlig författarkollega kommer också att spela en stor roll för Moa.

Samtidigt som framgångarna sköljer in över Moa tvingas hon brottas med besvikelsen från kollegorna och chefen på Liljebacken. De känner sig svikna, uthängda och förbannade på Moa.

För er som letar en samtida arbetarroman att sluka i höst - läs den här! Ni kommer inte bli besvikna.

Usel på att läsa

2019-08-23 04.53.45 1.jpg

Jag ögnar igenom listan över den litteratur vi kursdeltagare ska läsa under terminen med skräckblandad förtjusning. Det är många titlar och författare jag aldrig har hört talats om som är uppskrivna på listan, bara ett fåtal titlar känner jag igen sedan tidigare. “Frankenstein (eller den moderne Prometeus)” är den ena.

Den första boken på listan är skriven av Sara Ehnholm Hielm och heter “Och hjärtat, det var mitt”. Jag räknar sidorna och inser att jag måste läsa 50 sidor om dagen för att hinna läsa den i tid. Stress.

Jag har alltid varit usel på att läsa, åtminstone på beställning. Annars läser jag gärna och så ofta jag orkar. Under gymnasietiden var jag dock särskilt hopplös på att läsa. Jag lånade böcker med jämna mellanrum men lämnade tillbaka dem olästa. Böckerna vi skulle läsa i anslutning till de olika kurserna i svenska och engelska struntade jag i. Jag gav upp halvvägs genom “Anna Karenina”, öppnade inte ens “The Hobbit”. Den enda boken jag kan minnas att jag faktiskt läste var “Den gamle och havet”.

Men “Och hjärtat, det var mitt” visar sig vara en bladvändare. Kanske mest för att det är just den typen av bok jag behöver läsa just nu, såhär i starten av skrivarkursen. Det är svårt att värja sig från Saras essäer som en person med en ambition att skriva. Citaten om skrivandet som Sara använder sig av konsekvent i sin egen bok, författade av både kända och okända författare, är starka och tilltalar mig på alla möjliga sätt. Formatet däremot, essäformatet, är ett format som jag knappt har läst tidigare och därför går det långsamt. Inte ens nära de där 50 sidorna om dagen som jag så noga hade räknat ut. Men jag läser så gott och snabbt jag kan, väl medveten om att en rutin för läsning krävs för att skriva.

Och inspirerad av Sara Ehnholm Hielms ord om skrivandet - det är det rentav omöjligt att inte bli.

Tio saker i höst: filmer, böcker, hudvård och väskor

Tio saker i höst:

  • Den 13:e september har långfilmen “Downton Abbey” äntligen premiär och som det inbitna Downton Abbey-fan jag är räknar jag ned dagarna med stor spänning.

  • Axel och jag har bott ihop hela sommaren men nu börjar det bli dags för honom att flytta in hos mig på Gustav Garvares gata. Min lägenhet har dessvärre rätt begränsat med utrymme för kläder så en lösning för detta ska vi ordna. Och så ska vi platsbygga en hylla i köket som vi har pratat om att vi ska bygga i snart ett halvår nu. Konsollerna står och samlar damm i hallen.

  • Säsong 3 av “Stranger Things” och “Handmaid’s Tale” som kom tidigare i år är två säsonger av två serier jag har tyckt mycket om men tappat intresset för. Men det känns som om det börjar bli dags att se dem båda. 

  • Jag har haft en svart liten axelremsväska i fuskskinn i fem år nu som jag känner jag skulle vilja byta ut. Jag har redan spanat in dessa väskor: 1. Calvin Klein, 2. Hvisk, 3. COS. Gillar dem allihopa. Men om jag hade haft obegränsat med pengar på kontot hade jag nog köpt den här lilla gulliga från Acne och den här cognac-drömmen.

  • Jag for ner till bror” av Karin Smirnoff lånade jag på Stadsbiblioteket tidigare i sommar men på snabblån. Inte mer än ett kapitel hann jag ta mig igenom men jag kan inte vänta på att få låna om den och läsa den.

  • Nu när solens starkaste dagar är förbi kan man återvända till syrorna i badrumsskåpet och om pengarna hade räckt skulle jag vilja prova den kultförklarade Skin Perfecting 2 BHA Liquid från Paula’s Choice. Är nämligen fast besluten om att försöka angripa den ojämna texturen i mitt ansikte. Retinol 10TR från Medik8 (som är ett nyfunnet favoritmärke för min del) är också en hudvårdsprodukt jag drömmer om att skaffa.

  • Jag vill gå på bio oftare. Förr brukade jag gå rätt ofta men eftersom min ekonomi har varit knaper det senaste halvåret så har biobesöken blivit få. Men i höst hoppas jag på fler.

  • På tal om bio så kommer filmatiseringen av Jonas Gardells bok “En komikers uppväxt” ut i höst, i regi av Roida Sekersöz. En komikers uppväxt är den enda boken i trilogin om Juha som jag inte har läst men jag älskade de två senare böckerna om samma karaktär som tonåring; “Ett ufo gör entré” och “Jenny”.

  • Sandra Beijers nya roman “Mellan oss” kommer i höst. Jag har inte läst hennes första roman men den andra, Allt som blir kvar, tyckte jag var läsvärd och därför har jag tänkt läsa även denna. Jag är svag för tonårsböcker och tycker att högstadiemiljöerna som denna berättelse ska utspela sig i denna känns extra intressanta.

  • I höst när jag studerar skrivande på distans och egentligen bara behöver böcker, dator  och uppkoppling för att kunna studera så hoppas jag att jag kan åka upp till vår fjällstuga i Hemavan mer än vad jag har kunnat under det gångna året. Det ska jag verkligen försöka att göra.

Bloggar jag tycker om III

Idag tänkte jag att jag skulle tipsa om tre bloggar jag nyligen har börjat läsa. Jag har skrivit två liknande listor förut. Här är den från augusti 2018: Bloggar jag tycker om II och här är den andra från maj 2017: Bloggar jag tycker om.

Lee From America

Lee har bloggat i tolv år men jag har endast läst hennes blogg i ett par månader. Jag kom över den via Pinterest av en slump och hon har just börjat publicera content igen efter ett halvt år långt uppehåll. Jag har med andra ord inte hunnit läsa så mycket än.

Lee skriver om att yoga, hajka, resa, dricka kaffe och att laga “healthy foods”. Vanligtvis brukar jag dra mig för att följa denna typ av blogg men jag uppskattar hennes reseguider såpass mycket och gillar de färgglada bilderna hon postar.

Inlägg på Lee From America som jag har gillat extra mycket: Lee from America’s Guide to Stockholm, Body Hair: I love you, I love you not & Intro to house plants.

September Edit

September Edit drivs av Caroline Birk Bahrenscheer och en är renodlad mode- och inredningsblogg. Caroline skriver om kläderna hon bär, inredningen hon väljer till sitt hem och om små tips och tricks för stil och hem. Det är mycket stilrena bilder på September Edit och att scrolla sig genom hennes blogg är som att bläddra i ett månadsmagasin.

Inlägg på September Edit som jag har gillat extra mycket: Pieces to pack by COS & Mini Ikea serie hack - a series of 3.

Århundradets Bokklubb

Århundradets Bokklubb är en blogg som drivs av hela fem personer! Hanna, Malin, Kaneli, Jenna och Saga. Jag hittade den här bloggen häromdagen (bokstavligen) och har inte hunnit läsa så mycket mer än några inlägg men som en person som försöker läsa mer och som i alla fall besitter ett stort intresse för böcker så tror jag att den här bloggen kommer att passa mig perfekt. Här recenseras böcker på rad och recensionerna varvas av tips, vardagliga anteckningar, texter om författare och vackra bilder.

Knapprandet

På Knapprandet skriver Emil texter om vardagslivet; det lilla och stora som händer i det. Flera av hans texter handlar om jobbet som bibliotikarie. Inläggen varvar han med att publicera fotografier och målningar. När jag började läsa Flyktmotiv tog berättelserna om arbetet som bibliotikarie avstamp på ett skolbibliotek på en gymnasieskola i Göteborg men nu arbetar Emil som universitetsbibliotikarie sedan en kort tid tillbaka. Jag tycker i vilket fall att Emil är en mästare på att skriva och jag inspireras alltid av hans texter.

Inlägg på Knapprandet som jag har gillat extra mycket: I’m going to miss you, Födelsedagarna, & Amerikanskt kallprat & svenska måsar.

Några filmer att se i slutet av sommaren

Jag är som bekant en stor filmnörd och tänkte att jag skulle dela med mig av några filmtips nu inför sensommaren när man kan börja sitta inne på kvällarna med gott samvete.

hereditary.jpg

SKRÄCK: Hereditary

Just nu går ju Ari Asters andra långfilm Midsommar på bio (som jag tyvärr inte tyckte var så mycket mer än okej) men jag vill slå ett slag för hans långfilmsdebut som kom ifjol, Hereditary. Det är en smart skräckfilm som i likhet med Get out av Jordan Peele inte använder sig av billiga effekter eller klassiska jump scares utan snarare undersöker läskiga men väldigt mänskliga teman så som dysfunktionella familjer, skuld och skam. Hereditary är obehaglig, läskig och otroligt regisserad. Fotot är underbart i Hereditary och även om man inte är ett fan av skräckfilm så tror jag att man skulle kunna tycka om den. Toni Collette är dessutom genialisk i rollen som den väldigt obehagliga mamman i familjen.

KOMEDI: Wine Country

Amy Poehler, som de flesta kanske känner till från serien Parks and Recreation eller som den självupptagna mamman i kultfilmen Mean Girls, har regisserat Wine Country som finns att se på Netflix. Den handlar om ett gäng väninnor som åker på semester till Napa Valley för att fira en av vännerna som fyller jämt. Amy Poehler och Maya Rudolph som spelar två av kvinnorna i det roliga gänget gör verkligen bra skådespelarinsatser i denna lättsmälta, roliga film.

SCI-FI: Arrival

Tolv enorma rymdskepp landar på jorden och den amerikanska lingvisten Dr. Louise Banks får i uppdrag att försöka inleda ett samtal med varelserna som anlänt i ett av skeppen. Frågorna hon måste få svar på är varför de har kommit till jorden och om de har fredliga avsikter eller inte. Ganska klassiska premisser, det vill säga. Till sin hjälp har Louise fysikern Ian Donnelly som också kommer att spela en stor roll för Louise.

Amy Adams gör sig så otroligt bra i huvudrollen som Louise Banks i Arrival och den tidsparadox som framträder under filmens gång är väldigt smart. Även om Arrival är en sci-fi skulle den likaväl kunna klassas som en dramafilm eftersom filmen i första hand handlar om Louises sorg efter att ha förlorat sin dotter och om det lingvistiska arbete som hon måste utföra i jakten på en framgångsrik kommunikation med varelserna. 

DRAMA: Captain Fantastic

Det finns en risk att jag har nämnt den här filmen tidigare men den är i så fall värd att nämnas igen. I Captain Fantastic spelar Viggo Mortensen en pappa som bor avlägset ute i skogen tillsammans med sina sex barn och sin fru. Filmen börjar med att familjen får reda på att barnens mamma har begått självmord och detta drabbar samtliga väldigt hårt. Viggo Mortensens karaktär blir besatt av att uppfylla sin bortgångna frus sista önskan; att familjen ska fira hennes bortgång i buddhistisk andra, trots att hennes föräldrar redan har planerat en sedvanlig kristen begravning. Tillsammans ger sig familjen ut på en roadtrip för att rädda mamman från den begravning hon aldrig önskade sig.

Captain Fantastic är en oerhört vacker film om hur svårt det kan vara att försöka uppfostra sina barn enligt sina egna värderingar fastän det kanske krockar med vad samhället förväntar sig av en. Kanske är till och med familjens leverne utanför samhället skadligt för barnen? Filmen har av flera klassats som komedi och visst är den hysteriskt rolig och satirisk men också väldigt sorglig och djup. 

KLASSIKER: Fried Green Tomatoes

När jag gick i mellanstadiet visade min lärare den här filmen för oss och jag brukar se om den lite nu och då för den är så himla fin, sorglig och rolig. Gråter massor och skrattar alltid till denna!

Fried Green Tomatoes handlar om Evelyn Couch, en olycklig och uttråkad hemmafru som en dag inleder ett samtal med en gammal kvinna vid namn Ninny Threadgood som hon av en slump träffar på ett ålderdomshem. Evelyn blir snabbt intresserad av alla berättelser som Ninny berättar om personer hon brukade känna när hon växte upp på den lilla orten Whiste Stop. Det här är en kultfilm i flera lager som främst handlar om väninnor som hjälper varandra i gott och ont. 

9626b5f6-114062-lg.jpg

DRAMA/KÄRLEK: Blue is the warmest color

Denna moderna franska klassiker måste man ju bara ha sett!

Adèle är en femton år gammal tjej som går i gymnasiet när hon en dag träffar Emma som har blått hår och som snart introducerar henne för en värld som för Adele har varit okänd tidigare. De blir snabbt förälskade och inleder en relation. En relation som det ganska snabbt blir tydligt att Adele är väldigt ensam i. Både kroppsligt och själsligt. Emma har en utbildning i konst i ryggen och en lovande karriär som konstnär framför sig och Adèle känner sig vilsen i den kulturella världen som hon inte kan något om.

Blue is the warmest color är en erotisk kärleksfilm men också en berättelse om klass, ensamhet och den första riktiga kärleken och vad som egnetligen händer när passionen har lagt sig och man inser att man kanske inte har så mycket gemensamt ändå.

Tips inför regniga dagar

I sommar hoppas jag på soliga dagar och värme men inför eventuella regniga dagar tänkte jag att jag skulle dela med mig av några tips på filmer och serier att se. Jag hoppas att ni gillar detta och ni får gärna lämna en liten like eller en kommentar om ni uppskattar denna typ av inlägg.

Här kommer mina tips:

The world’s most extraordinary homes

Denna serie finns på Netflix och som titeln avslöjar handlar den om hem men kanske främst om arkitektur. Man får följa två brittiska programledare världen över medan de besöker olika hus och pratar med ägarna och arkitekterna bakom.

2.jpg

Boyhood

Boyhood är en långfilm som är en av mina favoriter genom tiderna. Den spelades in under tolv år(!) med samma cast och handlar kort sagt om en pojke vid namn Mason och hans brokiga familj. Det är en så himla fin film om livet och alla små scener i det som utspelar sig under årens gång. I fokus ligger Masons uppväxt och det är en väldigt realistisk skildring av hans barndom, tonår och första stapplande steg in i vuxenlivet som man får se. En riktig coming of age-historia som är både sorglig och ljuv.

Always be my maybe

Jag har fått upp ögonen för komedi och humor ganska nyligen. Det är en genre jag annars brukar undvika men denna film som just släpptes på Netflix med komikern Ali Wong i ena huvudrollen är genialisk. Den är hysteriskt rolig och även om historien man får följa är en väldigt klassisk sådan tycker jag inte att det spelar någon roll när karaktärerna känns moderna och dialogen är så rapp och rolig från början till slut. OBS! Keanu Reeves spelar en mycket rolig version av sig själv i denna film, det kan man inte missa!

8.jpg

Mudbound

Tänk amerikanska södern strax efter andra världskriget. Tänk en avskild plats i Mississippi som tycks ligga i världens ände. Där utspelar sig denna berättelse som handlar om två familjer. Den ena är vit, nyanländ från stan till landet där leran och smutsen präglar tillvaron. Den andra är en svart lantbrukarfamilj. Fattigdom präglar båda familjerna och livet på landet är minst sagt svårt. Historien börjar på riktigt när två före detta soldater och familjemedlemmar till de redan nämnda familjerna återvänder hem från kriget i Europa och inleder en minst sagt kontroversiell vänskap. Detta är en väldigt mörk film men den är minst sagt sevärd, allra minst för skådespelarinsatserna.

Kalle och Britas sex liv

Kalle och Britas sex liv på SVT Play är en feel good-serie om Kalle och Brita, som undersöker alternativa livsstilar där stress, arbete och prestation inte är i fokus. De träffar olika familjer, par och ensamstående som har valt att leva på ett sätt som är utanför boxen. Bäst tyckte jag om avsnitten “Lugnet på Lofoten”, “Cowboyliv i Vemdalen” och “Volontärliv på Lesbos”.

Generation War / Krigets unga hjärtan

Denna tyska filmserie i tre delar sändes på SVT för några år sedan och jag såg den tillsammans med min mamma. Jag såg nyligen om den igen och tänkte exakt samma sak som när den sändes; den är gripande, välgjord och omöjlig att inte bli berörd av. Krigets unga hjärtan handlar om fem vänner som bor i Berlin. Två av dem är bröder och ska lämna Berlin för att strida vid fronten, en drömmer om ett liv i lyx och att bli känd och rik sångerska, en har just utbildat sig till sjuksköterska och ska lämna Berlin hon också för att arbeta på fältsjukhus och den sista av dem är jude och försöker desperat att övertyga sin pappa om att familjen måste lämna Berlin. Till skillnad från många andra film- och krigsserier fokuserar denna unika serie inte på storslagna strider, heroiska uppoffringar eller dramatiska kärlekshistorier utan istället får man som tittare följa fem enkla människor i ett krig som de alla trodde skulle vara över “vid jul” och som kom att påverka dem alla mer än de först hade trott.

Amie & Fannas striptrip

Amie och Fanna ligger bakom podcasten RASERIET och är två personer som jag tycker om att lyssna till. De är roliga, smarta och eminenta feministiska förebilder enligt mig. I slutet av förra året åkte vännerna till USA för att göra vad de kallar för en striptrip. I serien som finns på SVT Play får man följa dem på en resa genom USA för att undersöka stripkulturen; de som arbetar i den och de som går i bredd för att förbättra den.