Dagbok från Hemavan

2019-08-30 05.38.59 2.jpg
2019-08-30 05.43.25 1.jpg
2019-08-30 07.00.49 1.jpg
2019-08-30 07.00.48 1.jpg
2019-08-30 07.00.50 1.jpg
2019-08-30 07.00.47 1.jpg
2019-08-30 07.03.59 1.jpg
2019-08-30 06.59.40 1.jpg

Axel och jag vaknar upp i den lilla gäststugan, stiger upp och går ut. Dimman ligger tät över fjälltopparna i horisonten. Solen kikar fram genom molnen. Skotrarna står gömda bland snåren likt tigrar som gömmer sig i djungeln. Luften är frisk. Den är alltid frisk här.

Vi ger oss ut på jakt efter kantareller. Skogens guld. Det är tidigt på säsongen men vi lyckas täcka botten av den stora korgen vi har med oss. De flesta är små och ynkliga men några stoltserar en bit över marken. 

Pappa snickrar. Vi hjälper till. Ljudet av slägga som möter trä ekar över fjället. Det kommer att bli fint, säger Axel och jag instämmer. Den nya bastun kommer bli ett uppskattat tillskott, även fast jag fortfarande sörjer den förra som brann ned förra hösten. En svart dag i den mänskliga historien, skämtar pappa när vi pratar om branden.

På kvällskvisten lämnar vi verktygen i det halvfärdiga bygget, går in och börjar laga middag. Rensar svampen, skär upp potatis i klyftor. Pappa gör gin & tonic till mig och Axel, tar själv en öl och går ut och sätter sig på verandan. Grillen är redan tänd.


Och nu sitter jag här, i vardagsrummet med dörren ut till altanen på vid gavel. Med utsikt över fjällen, skidbackarna och den ljusblå himlen. Här mår jag alltid som bäst.