Tankar om Umeå

2019-08-29 02.14.18 1.jpg

(Bild fotograferad av Emilia)

Jag tar farväl av Johanna, Joen och Hampus. Mina kära vänner som lämnar stan nu igen, för studier och jobb. Johanna ska till Göteborg, Joen tillbaka till Uppsala och Hampus tillbaka till Stockholm.

På eftermiddagen, samma dag som Johanna ska åka ned med nattåget, cyklar jag hem till henne. I väskan har jag böcker som är hennes men som jag har fått låna över sommaren. Vi sitter i hennes tonårsrum på översta våningen i hennes föräldrars hus. Precis som vi brukade göra i gymnasiet fast nu är vi unga vuxna. Jag känner mig lika vilsen än.

Det är lustigt att vara en av få kvar, här i min stad. Jag som på ett högljutt Shoreline-vis brukade prata om att lämna Umeå så fort som möjligt när jag var yngre är kvar här än medan glappet mellan studenten och nuet växer sig större för varje år.

Ibland spirar rastlösheten i mig upp. När jag cyklar samma vägar som jag alltid cyklat och handlar på samma Ica som jag alltid handlat. Men så tänker jag på närheten till fjällen. Tänker på Hemavan, stugan i Tängvattnet. Tänker också på min familj; min pappa, mamma och syster. Det är skönt att ha dem nära. Och så vännerna som finns här än såklart, de nya och gamla. Och då känns det ändå bra här.

Vad det blir av mig sen - det får vi se.