En lördag i Luleå i början av augusti

2019-08-04 03.03.16 3.jpg
2019-08-04 03.03.16 2.jpg
2019-08-04 03.04.46 1.jpg

Lördag i Luleå och jag har en ny tatuering efter att ha träffat Anna Sundvall i hennes lillebrors lägenhet. Medan jag ligger på britsen med nålen hamrandes in i huden sover hennes hund i soffan och bredvid den sitter Axel och väntar med mobilen i handen. Hunden gnyr i sömnen och tungan hänger lätt utanför munnen. Anna och jag och Axel snackar hundar, fjäll och Stockholm och hon berättar om en åttio år gammaö farbror vid namn Lennart som hon tatuerade strax innan mig.

Min älskade Alice som har kommit upp från Umeå för att gå på Musikens Makt hon också har bokat rum på hotell mitt i stan och vi (jag och Axel) möter upp henne där. Vi ligger raklånga i soffan alla tre medan Abbe som Alice har tagit med sig är sådär valpig som bara valpar kan. Han biter i våra händer och försöker förgäves gräva sig genom sängen. Vi går ut på stan och äter middag tillsammans med Alices syster Julia och hennes band på en restaurang som enligt menyn serverar kinesiskt, japanskt, kött, fisk och pizza. Det finns en pizza som enligt beskrivningen är garnerad med "allt möjligt gott" men ingen vågar beställa den...

Lördag i Luleå och på scenen som kallas Potatiskällaren ska Julias band spela klockan 22:15 men min mage krampar och jag sitter på huk långt bortanför scenen. Abbe springer mellan benen på mig och Alice medan Julias klara stämma ekar mellan träden, men jag förmår mig inte att tänka på något annat än värken i magen. Jag lämnar festivalområdet 22:45 och Axel följer mig till utgången. Ljuden av Erik Lundins låt Suedi hörs ända ut på gatan utanför där jag hittar en taxi som är ledig. Jag småpratar med chauffören fastän jag helst vill lägga mig i fosterställning i baksätet. Vi pratar om väder och vind och att det bara är 11° varmt och att han ska köra hela natten, eller till fyra åtminstone.

Min lördagskväll slutar i bäddsoffan hemma hos Axels farföräldrar på Burströmska efter att jag har duschat (länge) och rengjort min nytatuerade överarm (noggrannt). Jag följer Crossfit Games i mobilen där jag ligger helt utslagen. Tarmarna dansar tango inuti magen. Crossfit Games är det enda sportevenemang jag faktiskt har brytt mig om (någonsin) och årets upplaga är en rysare. Tia Clair Toomey som jag ser upp till frivänder 118 kilo under lördagens sista event. Extraordinärt, tänker jag när jag lägger undan telefonen för att somna.