Njuter av ensamheten

2019-06-14 08.52.57 1.jpg
2019-06-14 08.52.56 2.jpg

Fredag.

Jag stämplar ut på jobbet 19:30, en halvtimme för sent men det gör inte så mycket. Inte ikväll. Fast när jag stiger ut från jobbet är jag alldeles för trött för att gå på Bildmuseet och möta upp Axel och hans familj som jag egentligen hade tänkt men den tomma lägenheten och ensamheten lockar inte heller. Därför ringer jag mina vänner men alla har planer för kvällen redan så jag går på Ica och handlar; ägg, lingongrova, godis, lantchips och en liter mjölk. Jag cyklar hemåt i duggregnet med doften av blöt asfalt hängandes i luften hela vägen hem. Den bästa som finns. Ica-kassen gungar på styret och i den finns en reva men det går bra ändå. Genom Sara Lidman-tunneln, över Haga, upp och ned för trottoarkanterna. På gården utanför min port ser jag vattenkannor och krukor fyllda av jord. Någon av grannarna verkar ha avbrutit mitt i planteringen.

Jag går in genom porten, tre trappor upp och låser upp lägenheten. Axel har lagat fläskfilégryta åt mig, doften är ljuvlig efter ett nio och en halv timme långt arbetspass men jag går direkt till badrummet. Jag tvättar ansiktet i handfatet och resterna av sminket sköljs ned i avloppet och jag möter mitt trötta ansikte i spegeln. Ser en finne precis under ena ögonbrynet. På golvet ligger badrumsmattan, fuktig och skrynklig. I duschen tvättar jag sedan bort de sista resterna av jobbet med en duscholja från Apoteket som luktar persika. Sedan går jag naken till köket, värmer upp grytan och riset i micron (glömmer bort att mina tallrikar från Lagerhaus är för stora för micron) och klär på mig medan micron brummar i köket. I vardagsrummet slår jag på teven och William Spetz föreställning “Mormor jag vet att du är i himlen, men har du tid en timme?“ visas på SVT1. Det gör inget att all mat på tallriken inte är varm, jag äter glupskt ändå. Jag äter godiset jag köpte på Ica också och jag öppnar chipspåsen. Tittar på Williams Spetz och njuter av ensamheten i lägenheten.

Den är inte så pjåkig ändå.