Några rader nonsens

Ligger vaken till 02 medan Axel slumrar sedan länge bredvid mig. Hans hud bränner mot min. Den är  fuktig av svett. Rummet är kvavt och gardinerna fördragna sånär som på en liten glipa på mitten av fönstret. Gatlyktornas sken smyger in genom glipan, smeker mina ben.

På nattduksbordet bredvid sängen ligger böckerna och glor ihåligt på mig. I kroppen min av Kristian Gidlund, Hemlig lycka av Clarice Lispector, Irakisk kristus av Hassan Blasim, Bränn alla mina brev av Alex Schulman, Jag ska egentligen inte prata om det här av Sara Beischer. Staplade på hög, sorterade efter storlek ligger dem. Jag önskar orden var mina.

Ibland smakar skrivandet lika illa som att somna med en snus innanför läppen och sedan vakna av att man kväljs av sitt egna illasmakande saliv. Men jag skriver ändå. Tar upp mobilen, skapar ord som skapar meningar. Det blir några rader nonsens men det blir i alla fall något. Ibland måste skrivandet tvingas fram för att något ska hända.