Ord, ord, ord

Stadsbiblioteket en måndag i augusti är grå himmel utanför de stora fönstren. Små fötter i små skor som springer över parkettgolvet. En nektarin i en plastpåse i min slitna Kånken. Flora Wiströms nya roman “Hålla andan” vid mina fötter på golvet. Harklingar till vänster och höger om mig. Bläddrandet i tidningar. En kvinna med en bok i knät i den gröna fåtöljen bredvid mig. Frånvaron av studenterna som snart intar staden med allt vad det innebär; nollningar, sittningar, gårdsfester in på småtimmarna i för tunna kläder. De kommer sitta här de också om bara några veckor.

Själv sitter jag också i en grön fåtölj fast med fingrarna smattrandes mot tangenterna. Skriver, tar bor, skriver, tar bort. Jag skriver på kursens första uppgift. Skrivarkursen, som jag i höst ska ägna mig åt på distans och som sträcker sig ända fram till januari. Det är med skräckblandad förtjusning som jag öppnar de olika dokumenten som har lagts upp i kursens webbaserade klassrum; scheman, uppgifter, kommentarer från klasskamraterna. Litteraturen vi ska läsa under terminen skrämmer och lockar på samma gång. Den första uppgiften, som vi fick idag, har kort deadline och är i sig väldigt enkel. En presentation på 2000-3000 tecken. Enkel, som sagt, men ändå svår. Vad vill jag berätta om mig själv? Det återstår att se.

Jag ringde min chef på förmiddagen, sade upp mig från det sommarjobb jag har haft i sommar och som skulle bli ett extrajobb under hösten. Det känns rätt. Ett extrajobb under den här terminen räcker gott och väl, jag behöver inte två. Snart går jag tillbaka till mitt gamla heltidsjobb fast som timanställd. Det känns bra. Jag har saknat flera av mina kollegor där väldigt mycket. De har saknat mig också, säger de. Mika skriver att vi måste styra upp en AW nu när jag är tillbaka. Det blir inte mycket finare än så.

Eller jo, det blir det faktiskt. Om inte så länge, rättare sagt i september, kommer en ny bok ut på marknaden som jag har bidragit till. Det är Lilla Piratförlaget som ger ut antologin “Var kommer du ifrån, egentligen?” tillsammans med initiativtagarna bakom instagramkontot @TNKVRT. Boken består av texter skrivna utav olika personer som har upplevt rasism i vardagen. Min text skrevs egentligen redan år 2014 men jag har fått möjlighet att redigera den i vintras. Den handlar om hur jag, sittandes på Arlanda Express, blir påmind om hur ofta min svenskhet ifrågasätts fastän jag är svensk.

Det ska bli så jädra fint att få läsa mina ord i tryck och att få bläddra i den färdiga boken.