Sommarens sista suck och höstens bästa låt

Screenshot_20190817-172410__01.jpg

Sommarens sista suck men jag har höst i hjärtat. Lyssnar på låten Due West av Kelsey Lu (som måste vara den stundande höstens bästa låt) om och om igen. Hennes röst lyfter mig, bär mig, tröstar likt en varm omfamning om natten.

Natten. Nätterna. Jag ligger sömnlös genom dem, vaknar sent då jag är ledig, vaknar i tid när jag ska jobba och betar sakta men säkert av sommarens sista arbetspass. Stämplar ut, cyklar hem kring elva-tiden och känner mig ofta euforisk inför sensommarens trygga mörker och de tomma gatorna. Jag älskar att vara ute när ingen annan är det.

Lånar en gammal favoritbok från mellanstadietiden en dag, läser ut den på några timmar. När jag går hem från biblioteket går jag med den i händerna och läser medan fötterna stegar framåt under mig. Älskar den lika mycket nu även om jag ser på den med annan blick förstås. Malin + Rasmus = Sant av Moni Nilsson Brännström. Orättvis titel, utdaterat omslag men söker ni sorgliga berättelser om tonårskärlek - läs den för guds skull!

Joen och Lejla är i stan över sommaren men de lämnar snart. Jag återser dem båda, den ena hemkommen efter jobb i Frankrike, den andra ledig från sitt sommarjobb på avdelningen MAVA på sjukhuset. Önskar de fanns närmare jämt. Joen och jag pratar om böcker och jag ber honom läsa ett projekt jag har skrivit. Jag och Lejla sitter på biblioteket och pratar om hudvård. Retinol, nyacimid, syror.

Livet är rätt fint såhär i mitten av augusti och det finns så mycket för mig att se framemot för första gången på länge. Men först ska jag säga adjö till sommaren, lyssna noga till dess sista suck.