Usel på att läsa

2019-08-23 04.53.45 1.jpg

Jag ögnar igenom listan över den litteratur vi kursdeltagare ska läsa under terminen med skräckblandad förtjusning. Det är många titlar och författare jag aldrig har hört talats om som är uppskrivna på listan, bara ett fåtal titlar känner jag igen sedan tidigare. “Frankenstein (eller den moderne Prometeus)” är den ena.

Den första boken på listan är skriven av Sara Ehnholm Hielm och heter “Och hjärtat, det var mitt”. Jag räknar sidorna och inser att jag måste läsa 50 sidor om dagen för att hinna läsa den i tid. Stress.

Jag har alltid varit usel på att läsa, åtminstone på beställning. Annars läser jag gärna och så ofta jag orkar. Under gymnasietiden var jag dock särskilt hopplös på att läsa. Jag lånade böcker med jämna mellanrum men lämnade tillbaka dem olästa. Böckerna vi skulle läsa i anslutning till de olika kurserna i svenska och engelska struntade jag i. Jag gav upp halvvägs genom “Anna Karenina”, öppnade inte ens “The Hobbit”. Den enda boken jag kan minnas att jag faktiskt läste var “Den gamle och havet”.

Men “Och hjärtat, det var mitt” visar sig vara en bladvändare. Kanske mest för att det är just den typen av bok jag behöver läsa just nu, såhär i starten av skrivarkursen. Det är svårt att värja sig från Saras essäer som en person med en ambition att skriva. Citaten om skrivandet som Sara använder sig av konsekvent i sin egen bok, författade av både kända och okända författare, är starka och tilltalar mig på alla möjliga sätt. Formatet däremot, essäformatet, är ett format som jag knappt har läst tidigare och därför går det långsamt. Inte ens nära de där 50 sidorna om dagen som jag så noga hade räknat ut. Men jag läser så gott och snabbt jag kan, väl medveten om att en rutin för läsning krävs för att skriva.

Och inspirerad av Sara Ehnholm Hielms ord om skrivandet - det är det rentav omöjligt att inte bli.