“Jag som skulle vara full av kärlek”

Här är något jag skrev till min kurs med avstamp i Ola Juléns dikt:

”Jag som skulle
vara full av kärlek”

________________________

Jag som skulle vara full av kärlek. Jag sköt honom ifrån mig. Inte genom handlingar men genom ord. Jag skapade ett avstånd mellan oss i den stora dubbelsängen. Lät min kropp ligga längst ute på dess ena kant medan jag förvisade honom till den motsatta. På min kant drömde jag om främmande kroppar med födelsemärken i massor att upptäcka. Jag undrade vad han drömde om på sin. En sedan länge bortglömd tid?

Jag hade blivit kylig. Mina ord var inte mina men de kom likväl ur min mun, sköts ut med hjälp av tungan likt skottsalvor. Och han tog emot dem med bröstet blottat. Med sårad uppsyn och ledsna mungipor rullade han undan till sin kant.

Mellan oss ett hav. Djupt och mörkt.

När han somnat med ryggen mot mig kröp jag upp bakom honom. Tryckte min kalla kropp mot hans. Tog håren på hans rygg i min mun. Diade dem hungrigt. Jag strök med fingrarna över hans mage. Varje gång han andades in trycktes den mjuka magen mot min hand. Varje gång han andades ut kröp jag honom närmare.